Juli i stan.

 Himlen är ännu ljus, men husen, träden, gatorna, ligger i mörker och gatlysena tänds. Om några nätter kanske även himlen är mörk.

Det är jag och katterna i denna lägenhet. Värmen kom tillbaka och ska stiga de närmsta dagarna. 

Imorgon är första arbetsnatten av fyra. 

Jag känner mig stundvis fast. Katterna och den enas kisseriproblem. Mattan som aldrig torkar för hon kissar på den och jag sprayar med ättika och så håller vi på. Katten och jag. Katten som jag tror är Jussi, men då jag aldrig sett det ske kan det vara Montzi, eller dem båda. 

Om det bara var en matta som det kissades på hade jag varit lugnare, men oron finns att hon ska få en UVI igen och om jag då flytt stan och lämnat dem åt en kattvakt som skyndar hit och byter vatten, fyller på mat, tömmer lådan och borstar igenom Jussis päls, så finns risken att UVIn inte upptäcks och så blir katten mycket sjuk. Så jag stannar. Likt en martyr. Eller en som flyr livet. 

I veckan spelade jag in film. Sen såg jag film och serier. Ligger i den röda sammetsfåtöljen och ser. Min mun är öppen och hakan trycker sig ner mot bröstet och jag känner hur dubbelhakan tränger fram, lägger sig klämd mellan käke och bröstkorg och det spänner och jag skakar på huvudet, jag stänger munnen, sträcker på halsen och det känns lätt, friare, musklerna blir mjuka. Men fort upprepas det och jag får tvinga igen min mun igen, få hakan att sluta pressa ned för att åter få en stunds frid och så upprepas allt åter och åter och åter. 

Det är något med kroppen nu. Hur den är. Hur den så tydlig är. Existerar så märkbart. Ljud, gaser, rossel, frustningar, väsanden. Lukterna, inte bara ur kroppsöppningarna, munnens halvtorra sega saliv som osar, rövens gassläpp som från den ständigt nervösa magen tränger sig ut, slidans ruttna sälta, utan hur huden, hårbotten, fötterna, armhålorna nyduschade och skrubbade börjar osa av instängdhet, likt en lök som legat rumsvarmt. 

Svetten på det. Svetten som rinner till och sen ökar och ökar och inte verkar sluta forsa och när det väl sker har det läckt litervis ur mig och jag har fått skölja kläderna i kallt vatten och hängt dem på tork över badkaret där de ger ifrån sig ett glest hårt regn.

Den 11/8, kl 07:15 går jag hem från mitt arbete och blir ledig till slutet av september. Min semester. Vet inte vad jag ska hitta på med den.

Idag gick jag en promenad då det var som varmast. Det var Jossan och Mari som ville ses kl 13 och jag tänkte säga att eftersom vi ska promenera kanske kvällen skulle passa bättre, men jag sa det inte, så vi gick i hettan och sen när vi skilts åt fortsatte jag gå. Jag gick ner till älven, där låg människor och solade och när jag passerade bryggorna nedanför östra station såg jag ett par ta ett dopp från en av dem och jag drömde om att även jag skulle göra det en dag. Att jag skulle ha en badrock i frotté över en baddräkt och mina fötter i mina mintgröna "crocs" från Coop och gå ut genom min port, genom parken, genom Östra station, ner till älven och där hoppa i. Vandra vägen tillbaka, med håret blöt och våta fläckar på badrocken efter baddräkten.