Det är högsommar nu. Dagarna har varit heta och för några nätter sen smällde åskan. Den kom nära, drog bort, kom åter nära. Väggarna vibrerade vid mullret. Dagen efter var det fuktigt och trycket av hettan kom åter.
Jag svettas nåt så kopiöst och det är mycket besvärande. Idag, efter en lunk till Strömpilen med min syster Agnes forsade svetten till när vi klev in på Maxi och kläderna mina klibbade fast och glassen hon bjöd på fick en smak av salt från överläppens svettansamling.
Halva sommaren kan ha gått nu. Kanske mer. För vissa tar sommaren slut i Augusti och augusti är det om två veckor. Och om sommaren tar slut i september så har halva gått nu. Ibland känns sommaren evig. I år känns det som den just börjat och snart ska vara över. I år känns sommaren begränsad.
I natt är det svalt, mörkret har börjat anas. Jag gick ut, hittade på att jag skulle ut med soporna, pausade Pelikanfallet som jag hyrt. Gick runt huset och sen fortsatte jag en bit till. Strosade lite oroligt ner för Klintvägen och rundade det gula huset och gick upp på cykelvägen, förbi lokalen där en kiosk en gång låg. Gick hem och såg klart pelikanfallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar