Den andra Juli, vilket var en fredag, åt jag och min syster Signe middag och såg Cabaret. Vi åt rökta räkor med aioli på vitt bröd. Vi hade citron att pressa över och vi drack alkoholfri öl. Vi sågs när hon slutat jobbet, men först cyklade hon hem och bytte till shorts och jag gjorde kaffe som jag fyllde en liten termos med. Vi tog en filt och satte oss i lasarettsparken.
Lasarettsparken känns bortglömd. Dammen växer igen och änderna har dragit. Bredvid är en byggarbetsplats. I parken fanns en ensam man med bleka smalben i shorts på en filt. Det fanns en grupp på kanske tre, vilka jag inte minns. Där fanns även de jag minns. Ett spinkigt barn på kanske 8-9 år. Kanske äldre, kanske yngre. Tre andra kvinnor. En kan ha varit äldre, för jag har ett vagt minne av att någon satt där i lugn och ro, medan de yngre, omkring 20 år gamla, hjulade och stod på händer och allt möjligt. De lekte med barnet och jag såg ingen mobiltelefon. De kändes fria och gav parken liv. De kändes även som om de inte hörde dit, att de var på besök, att de var där denna dag av en anledning. Någon de var nära kan ha varit på sjukhuset och de fördrev tiden i väntan med lek i denna park.
När vi druckit vårt kaffe gick vi in och åt räkorna. Vi tyckte att det var oerhört gott. När vi ätit drog vi ner persiennerna och såg filmen. Vi älskade Liza och vi åt godis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar