Det stora trädet utanför har fått knoppar. I flera dagar har solen och snön turats om. Stora fluffiga flingor som singlar ner, tunga små som rusar fram, solen som strålar på grenarna som blivit blöta och får dem att glänsa likt krom. 

Mitt shoppande fortsätter. Lampa, prydnadsföremål, en billig tavla, ett bord och fåtöljen hela min kropp kreverade inför. En iver som blev en längtan när beställningen lagts. Rostigt röd och varm och mjuk ska den stå under mitt fönster. Min tidigare tanke om det spröda nätta, om de praktiskt luftiga har bytts till en kärlek till och önskan om möbler som låter en trött kropp vila, möbler som ger en ett lugn, att få sjunka ner, landa.

Att jag en dag fann lugnet i tomma ytor på väggarna.

Blev rödhårig igen. Igår. Det var ofrånkomligt.