November.

 Sover lite, några timmar per dag. Jobbar på nätterna. Förra veckan blev det 51 timmars arbete med mellan 0 till 3 timmars sömn på dagarna. 

Ändå var jag glad. 

Tror det är november. Hela november är som en stor sömn. Dagsljus anas bara. 

Eller nej, såklart är det inte därför. Men jag uppskattar november. Jag uppskattar bristen på spirande livskraft utanför dörren. Jag uppskattar att det är en tid för vila, för återhämtning.

Att jag är glad är att jag haft roligt på jobbet. Vi har fått vara två. Att få vara två gör att en räcker till lättare. Att en kan finnas där för de boende. För gästerna på korttids. Det är inte alltid två räcker. Men oftare än som ensam. De som bor hos oss är ofta förvirrade och sårbara och behöver någon som inte känner larmet burra i fickan och kalla en bort. 

Nu har jag inget mer att skriva.