Vintern.

 Snön kom. Mycket snö. Den ligger tjock på grenarna på trädet utanför vardagsrumsfönstret. Det är väldigt vackert. 

Jag får gå ut, trots att jag har smittan. Jag får inte träffa någon, jag får inte prata med någon, jag får inte handla. Men jag får gå utomhus och utomhus går jag efter klockan 00:00. Så jag inte riskerar möta någon i trappen, eller råka komma nära någon jag möter på gatan. 

Igår föll regnet och det var ljuvligt. Min jacka blev blöt, mitt hår blev blött. Jag gick ner till älven och såg den mörk flyta fram. Idag hade snö fallit hela dagen och först varit blöt för att frysa till under kvällen. På hård skrovlig ojämn snö gick jag en liten runda.

Och det luktade inte vinter. 

Då jag tappat luktsinnet och mycket av smaken var en del av vintern inte nåbar för mig. 

Annars mår jag ok. Haft feber, har ännu snuva och hosta. Men alla jag pratar med varnar, säger att när du tror du kan andas ut, att det är över, slår den till igen. Så jag bävar och längtar och försöker samtidigt vara i uthärdliga nuet.