miss Jones och hennes spooky blick.

En av dagarna i Vargträsk flög en svala in i huset. Jag blev rädd och ville hjälpa den. Victor brydde sig inte nämnvärt. Svalan fortsatte in i ett av sovrummen, där började den studdsa med sin skalle mot fönstret när jag ville komma nära och öppna det. Jag gav upp, öppnade en till ytterdörr och gick undan. Svalan hittade ut.

I början av juli, 3-8 juli närmare bestämt, åkte min kompis Victor och jag till min mammas stuga i Vargträsk. Ph körde oss dit och vi kom iväg sent. Efter att vi svängt av efter Bjurholm låg solen i våra ögon, allt var svart utom himlen som lyste brännande. Vi kröp fram, framåtlutande och kisande för att se vägen, för att se dess kurvor och djur och annat som kunnat rusa fram.

Första natten fiskade vi. Luften av iskall och myggen höll sig borta. Dagen efter åkte Ph och nu var vi där utan bil att ta oss hem med. Vi skulle klippa filmen vi gjort tillsammans, vi skulle skriva på nytt. Vi gjorde allt det. Vi fann en rutin om dagarna, att kliva upp strax före ett, äta frukost och lyssna på Sommar i P1. Sen arbete. Utflykt. Lunch/middag. Mer arbete. Kanske en utflykt till, paddla, cykla eller försök att få fisk, vilket vi aldrig fick. Lite mer arbete. Se film. Lägga oss vid tre eller senare om nätterna och så samma nästa dag.

Myggen fann oss efter någon dag. De var överallt, mitt på dagen höll de sig borta, när solen sken och små vindar ven. Men sen och om nätterna, då fann de vägar in i huset, ett evigt surr när vi släkt lyset för att sova. Ett surr som trängde genom öronproppar, som man inte visste om det tillslut var verkligt eller ej.

Så åkte vi hem en dag. Victors föräldrar kom och hämtade oss.

Min första semestervecka, sista veckan i juni åkte jag till Docksta. Mormor var där och min ena moster kom dit. Jag cyklade och mötte henne vid bussen söderifrån. Det var en soldag och några kalla. Vi, jag och min moster tog en långdag i Docksta, vi strosade runt på gatorna och vi fikade i Docksta baren, alla andra inne på Docksta Baren åt mat och verkade vara på resande fot. Mormor fyllde år och fick besök från Ö-vik. Den dagen var det sol. På en prommenad gick vi förbi den finaste sommarstugan jag vet. Vi stannade där, jag och min ena moster, och fantiserade om de tre sommarstugorna i den backen som är en en äng och var full av försommarblommster, typ vita hundkex och några mer rosa och några blå. Efter några dagar åkte jag hem.

Lite mer Born Yesterday.

Miss Jones i morse. Nu sover hon på sängen med Tyra.

I Born Yesterday.

Igår när jag var så seg och solen sken där ute, jag var inne och hemma till efter fem på eftermiddagen, då kom jag ut, då träffade jag Kattis på stan. Hon var så snygg att jag började flämtskratta när hon kom farande. Hon åt en ost och jag friterade småfiskar. Sen for vi, hon till ett 31-års firande och jag för att hastigt träffa Linda som bytte tåg i Umeå och hade förti minuter att hänga. Vi hade inte setts på över ett år eller så och nu fick vi inget vettigt sagt, vi bara skrattade och försökte få snygga bilder av oss.

Mormor såg båten först och berättade för Signe som ropade på mig. Skeppet gled in i viken med sina två mastar, såg stor och nära ut. Jag ropade till Signe att vi skulle springa ner till stranden så vi skyndade oss fram, utan skor, på stigen genom gräshavet och slänten som slutar brant med röda stenar och ljung. Men skeppet gled fort fram och vi kom inte närmre det. Vi stannade och vinkade men såg ingen vinka tillbaka. På vägen upp och tillbaka fantiserade vi om att det var ett spökskepp eller fullt av pirater.

Igår somnade jag på en brygga vid havet. Det är inte mycket kvar av bryggan nu, isarna har gjort sitt och nu finns det mesta av den på land. Jag hade en bok och en kudde med mig ner, läste några rader och snart sov jag. Vaknade av vågorna efter ulvöfärjan som slog mot strand.

Igår var jag på högakusten, idag är jag hemma i stan, idag har jag ännu inte kommit ut.

Paris, je T'aime (2006) - 14e Arrondissement

De här nästan sju minuterna är magiska och det är Margo Martindale också.

Köpte rökta laxfenor på Konsum idag. Frågade hur man åt dem, hon bakom disken sa: som tilltugg. Så så gjorde jag, som ensamt tilltugg. De smakade rökts, de var feta, det var gott. Tänkte att det är ett Norskt påfund utan att ha grund till det.

Idag var jag för första gången i Marjas nya lya. Vi busade med Matisse, vi retade honom och kelade med honom. Sen var jag täckt av katthår. På vägen hem handlade jag en ny klädroller och en klädrollerrefill.