lördagskvälln

Det är kiruna igen. Snö över fjällbjörkar. Kanske har de växt i en evighet. Kämpat och inte blivit större.

Jag är hemma. Lördag kväll. Magen mår bättre och dagens sömn var någon timme kortare än de senaste två dagarnas, ätit mat. Ätit lite skumtomtar och druckit cola. Bloggar för det är så jag finns nu. Orkeslös med siameserna.

visst är det lördag?

siameslek

Hon satt där, på helspänn, ögonen mörka och runda. Hon ville fånga något, hon ville leka, hon ville smyga, hon ville kanske döda. Hon var stilla, redo för en attack. Då kom kameran upp och hon tappade all sin koncentration och kameran var tvungen att luktas på.

rönnbären

Kiruna igen. Bilder från förra lördagen. Mjölkaktig dimma och rönnbär frusna och snötäckta. Här i umeå är de bara frusna, utan snön, kanske är det så i Kiruna med nu. Snö kan smälta, blåsa bort m.m.

Pavarotti E lucevan le stelle

Den nattens dröm, den då jag kände en orakad kind mot min nacke, den nattens dröm har väckt minnen och längtan. Skäggstubb mot nacken, mot kinden, mot läpparna, mot magen, mot brösten. Och de extra hjärtslagen då en famn sluter sig kring en.

Jag minns Lena Svedberg, av Carl Johan De Geer

inte i bästa form denna lördag

Sover sover sover. Och sover. Lite ont i magen som ibland blir mer. Ont i benen så de inte kan vara still. Men alvedon dödar den värken, den småsparkande rastlösheten, alvedonen och sömnen. Och ett illamående som kommer och går. Har en hink bredvid sängen i fall att. Men ännu har jag inte kräkts, och jag kräks lätt.

Och idag är det bättre än igår. Och igår kunde det ha varit mycket värre, jag kom lindrigt undan.

Katherine Hepburn Is Not Happy

hon tror hon är charmig. Hon tror hon är outspoken. Hon tror hon är avslappnad. Hon är råjobbig bara.

strävhårig foxterrier

De finns i gamla filmer.

I The Thin man och dess efterföljare hette den Asta
I Swedenheilms hette den Lucky
I Bringing up Baby hette den George
I The Awful Truth hette den Mr. Smith
I Gröna Hissen hette den Kim

Nog finns det fler strävhåriga foxterriers i filmer, men inga jag kommer på nu.

kiruna träkyrka

Bilderna i augusti försvann. Då när jag var där med Ann och Oskar. De från kyrkan kom bort, och jag fann dem aldrig igen. Nu var jag där. gick dit in, Inte med ann och oskar, utan mötte Marianne, Calle, Margaretha, Lars, Håkan, Jan, Eva m.fl. Nu var det vinter och inte en tidigt höst. Nu var stämningen en annan. Men kyrkan var densamma.

magen

Har dragit med mig ett av täckena till soffan. Har krypt ihop under det. Har haft en natt, ett dygn av mycket sömn. Sen jag slutade jobbet igår vid ett har jag sovit mest hela tiden. Nu känns det konstigt i magen, det känns konstigt i huvudet. Det kräks på jobbet, det går något där, bland personal och boende och igår stod jag mitt i det. Nu kanske jag har det.

Ska koka te och ta en smörgås.

Ska knappa fram playkanalerna, se ladies på östermalm, se rebecca och fiona. Sen ska jag se vidare på Ingrid Bergman boxen.

Och hoppas att jag inte fått någon magsjuka.

drömmar no4

Skriver om nattens drömmar igen.

Först var det jag, min mamma och min bror Peje. Vi hade en båt vi donade med, den stod på ställningar och vi putsade och skrapade och målade dess skrov. Det var vid en flod, det var en sådan båt Gregory Peck och Polly Bergen har i Cape Fear. Vassen var gula och höga kring oss.

Men vi sov i ett hotell, ett hotell i Umeå. Vi sov på golvet, min bror och jag. Mamma i sängen. Jag gick ut ur rummet när de andra sov. Jag åt mat på en highteck hamburgerestaurang men en krånglig procedur av rullband när man skulle lämna sina rester. Jag kom till hotellet, jag mötte så många, hittade en sal där hela ensemblen från Dancer in the dark satt och sjöng ulla billqvist. Jag slog mig ner.

Men något hände, jag avslöjades som vampyr och jag hade två små flickor med mig, de var mina barn och jag gjorde allt för att försvara dem. Jag kämpade för deras och mitt liv. jag drack varmt blod och flög och mobben jagade mig och mina barn och hotellet var en labyrint av biograf, av rum och trädgårdar.

eftermiddagens sömn

Sov från 15 till 19. Drömde om måsar, klar havsluft, resa med spårvagn över ett torg, en famn som höll om mig, om skäggstubb på en kind som lutades mot min nacke.

Drömde hur vi gick in i en skoaffär, där började han håna mig för mina stora fötter, han drog av mig mina kläder och drog på mig två tunna vita klänningar, han blev aggressiv och började dra om kring mig. Jag blev rädd men ville att han skulle älska mig. Men han puttade ner mig i en trapp, skulle stänga in mig i en källare, han skrattade och var vild.

Tänkte att det var ett skämt. Att han ville ha mig men konstig humor.

Men nere i källaren, med dörren som for igen, fick jag kraft och övergav tanken om kärlek, jag fick kraft och slängde ner honom, jag slängde dörrar som jag slet loss, jag slängde bord och stolar över honom. Jag hoppade för att riktigt pressa samman allt. Sen gick jag ut på en innergård, med klippor och gula stora hus kring, jag gick i de vita små klänningarna, solen sken och de stora fötterna var nerstuckna i stora gummistövlar, jag hittade ett postfack, hittade ett brev från hans föräldrar, bestämde mig för att leta reda på dem så de kunde släppa ut honom.

päls no3

Kostade hundra kronor på Kupan. Den fick ligga i frysen i två veckor för att döda eventuellea pälsängrar. Har haft den i ett år nu. Köpte den och sen en massa ljulpynt på Rusta. Åkte runt med två vänner i deras bil. Minns att vi stod utanför en kiosk för att en av dem skulle satsa på oddset eller spela på hästar.

Päls no3 har jag burit två gånger, ett en glöggfest, två en avslutningsmiddag efter en inspelning. Stod tyst i klackar med svarta strumpor och små kortbyxor gömda under pälsen. En ung man log mot mig. Jag stod varm i pälsen. Han sa något. jag stod kvar. Han sa något till. Kanske sa jag hej. Han log igen. Jag sprang därifrån med blicken i marken. Så var det en av gångerna.

panka dar

Först var det något som gav känslan av dörrar som stängdes kring mig.

Sen satt jag trött och hungrig i den tidiga skymningen på ett apotek. Skulle köpa tabletterna som ska göra mig glad. Skulle se om jag hade råd. Sa att av de två recept jag har kanske jag måste köpa den lilla förpackningen, beroende på vad den stora kostar. Apotekarn sa: 29 kr kostar den stora. Har du råd med det. Ja, sa jag lättad.

kastanjer

Vi hade pratat länge om att äta kastanjer. Kanske sen förra året, kanske sen året innan det. Vi hade bestämt att äta en gång i september. Det var för tidigt visade det sig för affärerna var tomma på kastanjerna.

Men idag blev det av. Vi åt dem. De var heta mellan våra raska fingertoppar. Vi skalade, vi åt med smör och salt och Kastanjerna blev allt hårdare.

Sen åt vi kabanoss med surkål och drack julmust. Mysan och jag.

siameserna och mamma

Mamma var en av kattvakterna när jag var i Kiruna. Mamma är allergisk mot dem, hon är allergisk mot alla katter, hundar, hästar, mjöl, mjöl m.m. Mamma säger att hon pratar lite med dem när hon är här, att de kommer till dörren. Och när jag låg och trodde jag dog i en hjärnblödning och mamma satt på min sängkant la sig miss Jones på rygg i Mammas knä. Miss Jones är en reserverad katt, miss Jones lägger sig inte på rygg för vem som helst.

Igår såg jag att det fanns blötmat, kattblötmat, sån mat de får som dagens treat, något jag inte haft råd att köpa. Mamma hade köpt. Mamma ville att siameserna skulle bli glada när hon kom. Och jag blev så rörd. Så rörd att hon tänkt så. Att hon velat ge något åt dem.

på ett hotellrum no3

Utsikten. Såg gruvan. Men inte alla dar, på lördagen var den gömd i dimma. Då var hela staden gömd. Ett dis skymde sikten, ett dis som lättade till söndagen då allt syntes klart, gruvan, vidderna.

på ett hotellrum no2

såg på tv i det nersläckta rummet.

på ett hotellrum no1

I Kiruna blev jag än mer osocial än i sundsvall. Jag blev på mitt rum. Jag gick ensam i staden. Jag såg allt vackert och visste inte hur jag skulle närma mig folk. Så jag höll mig för mig själv. Sista kvällen efter sista föreställningen kom jag inte ut. Inte ut från rummet. Visste att folk tog avsked av varann, att det dracks groggar på femte våningen.

Men kom inte ut från rummet.

Låg där i sängen. Smetade på läppstift, drog täcket kring mig, tog bilder i spegeln och med kameran på lång arm. Pratade med Johannes i telefon. Klockan blev ett på natten och jag släckte för sömnen. Då hade jag den senaste timmen inte pratat med Johannes i telefon.

kiruna i fredags

Efter sex timmars resande hörde jag att kvällens föreställning var inställd. Det var en timme kvar till Kiruna då. Så den kvällen kom jag av mig. Visste inte vart att gå. Men gick gjorde jag. Upp och ner för gatorna, pulsade i snön, kom till cafét safari som stängde, kom till träkyrkan som var stängd, pulsade vidare, lite vilsen, lite modlös, såg ett vackert hus, ett hus jag såg framför mig hur herrefolk bebott, hur de druckit punch på verandan, hur de haft pigor i söta kläder, hur de likt kolinisatörer tagit med sig andan av stockholm, av klass och rang, med sig upp i lappmarken. Hur de suttit där med en önskan att vara någon annanstans. Men huset var krematoriet, inget hem för forna tiders översittare.

Och jag pulsade vidare.