Mormor Hillevi idag. Mycket snygg. Bad henne sitta still för stilla är hon aldrig, hon pratar jämt och vrider på huvudet. Och på bild blir hon då alltid i rörelseoskärpa.

Lyssnar på Don Giovanni. Leporello sjunger om hur många kvinns Don Giovanni haft, alla namn i hans lilla bok sjungs upp. Tycker bäst om det stycket, och när Don Giovanni störtar ner i helvetet eller vad han gör. En röst ljuder DOOOON GIIIOVAAAANNII. Senare låter Don Giovanni bara AAAAAAAAH och musiken mullrar. Alla blir glada, sjunger glatt, för när förföraren dött känner sig de som hamnat under hans spell fria. Det tycker jag är bra.

Äter frukost. Dricker té som drog i 20 min. typ.

En gång ska jag ha ett rum så här rött. Där ska jag vara ibland, posera. Ett rött rum att posera i. Det vore skoj.

Igår fikade vi. Det var en vacker dag som såg alldeles mjuk ut. Jag hade valt ett ställe utan fönster ut. Lite av en miss. När timmar gått, när vi fikat klart, var det mörkt ute och en dramatisk måne lyste bakom moln.

Vill ha röda läppar, olika peruker, flor och solglasögon. Klädd i svart eller vitt. Så känns det när jag ser Brigitte Nielsen i Snuten i Hollywood II.

Idag handlade jag på en annan Ica, en som inte är närmast. Andra Icor är så bra, där kan man köpa god ost och bra film, som denna Morbier och Snuten i Hollywood II.

Hemma igen. Hungrig i mjuka kläder. Ska somna nerbäddad i min säng, med en kudde för magen. Så är planen för resten av dagen.

varför får jag inte sova. Sömnlösa nätter. Och denna morgon får jag inte somna, för denna morgon ska jag gå till arbetet.

Idag var första riktiga vinterdagen. Var så sur, sen klev jag ut, och all surhet for bort. Gick mot jobbet, klockan var tre på eftermiddagen och allt var blått, allt utom gatljusen som verkade än mer gula. När jag gick hem, några timmar senare, var det inte blått längre, då hade natthimlen kommit.

Igår. Väntade på bussen på vasaplan. Bussar kom. In rullande på vasaplan. Men vår buss kom inte. Vi stod där väntandes. En man var sur. Vi andra tysta. Så stannar en buss med fel nr, vi dras till den hoppfullt. Hoppas att 75 innertavle ska bytas till 9 carlshöjd. Men busschauffören kommer ut och säger att all trafik är inställd. I två timmar.

När jag går från vasaplan är det trångt med bussar, folk strömmar ur dem, vissa bussar står tomma och mörka. Jag går till mormor, vi ringer mamma som ska få komma och hämta oss. Mormor och jag planerar glögg, men så säger mamma att hon är på väg. Vi häller tillbaka glöggen i flaskan, klär på oss. Står under en droppande björk. Vi fryser. Tillslut kommer mamma och vi åker för att fira min syster Agnes artonårsdag.

Mormor vägrar vara stilla på kort.

Antingen följer man gatan ner för en backe, eller så går man rakt fram, på en cykelväg. Cykelvägen leder in i en lite skog och just där skogen börjar verkar gatlycktorna alltid vara trasiga. Man tar ett steg in bland träden och in i mörkret. Lite obehagligt är det. Innan man tagit steget är det värst för man ser inte vad som väntar där i det svarta, men när man klivit in ser man allt, mörkret öppnar sig.

Tredje sömnlösa natten. Först somnar jag. Sen vaknar jag. Och så somnar jag inte om. Blundar, ligger stilla. Det går en timme och inget hänt. Gör ett nytt försök, men rastlösheten sprider sig i mig, blundandet fortsätter men kroppen rör sig, vänder på mig, från ena sidan till den andra, från den andra till den ena. Hinner bli kissnödig och törstig några gånger.

Ska ner i sängen nu, ser kanske klart Dick Tracy, läser kanske några blad om Axel von Fersen. Blir förhoppningsvis åter sömnig och somnar.

Läste men var så trött att ögonen gick i kors. Släckte och sjönk in i sömnen. Kim Basinger fanns där i slumren. Vi såg på varann, kanske samtalade vi också. Men det var bara en slummer och ett tryck i blåsan väckte mig. Kämpade emot, ville inte vakna, vill ligga kvar och få sova. Men det gick inte. FIck ge efter och förlorade sömnen på köpet. Så nu sitter jag här. Vaken i natten.

Ett nyårsfirande framför kameran. Så blev det. Och kul var det.

Slöt upp med Lotta, hon skulle till sina föräldrars hus, jag skulle till mammas. Jag skulle laga mat tillsammans med mina systrar, sen skulle mormor och mamma göra oss sällskap. Efter middagen och vårt häng framför kameran, splittrades vi, Var och en till sitt äventyr. Jag åkte till Lotta, där fotade vi på sätt och vis en fest som inte fanns. Med partyhattar och partyblås i en dress för tio spänn, med lösfraller och röda läppar. Med självutlösaren och Photo Booth. Och helt plötsligt var klockan halv fyra på natten och 2012 hade börjat.

Lösfraller, alltså så jag saknat dem, insåg igår när jag åter limmade fast några ovanför ögonfransraden. Friserade till dem, klippte och klippte, sen fick jag formen jag trivs i, sen det nu så ovana kämpandet med franslimmet. Men på plats kom de. Och glad, så glad för det är jag.

Det är nytt år och jag är glad. Nyårsaftnar är magiska, kanske ligger det i luften, kanske handlar det om något annat, typ att man får klä upp sig, vilket är bland det roligaste jag vet.