pussel no3

Nu har jag kommit så här långt.

pussel no2

Den biten gäckade mig. Inte särkilt länge, men nog för frustration. Jag letade igenom alla bitar och jag hade räknat ut hur biten skulle se ut. Men jag fann ingen. Jag letade igenom igen. Och igen. Och jag plockade ur bitar. Jag testade med sådana som skulle kunna vara snarlika den jag sökte efter. Men så, så öppnade jag igen för att leta och där såg jag den, precis som jag tänkt mig den. Konstigt.

Silvana Mangano - Edipo Rey

Igen, för att den är vacker. Så vacker. Och den jagar bort känslan av att vara lurad som pyr i mig. De här mötena, jobbmötena då vi drömt om den bästa av världar, hur det vi sagt kanske kommer användas mot oss, att ändringar kommer, ändringar vi föreslagit, men utan mer personal som är grunden i allt vi sagt, bara mer jobb för samma lön. Men kanske är vi inte lurade, kanske vill de gott och inte effektivisera oss från mänsklighet.

pussel

Lägger några bitar om dan. Rullar ut min gröna matta, ser på lite bitar, lägger dit dem. Sakta sakta sakta

kattleksaken

Miss Jones favorit är sliten nu. Ibland kommer hon med den kladdig, slemmig, var den har varit, vad hon lagt den i, vet jag ej. Den är sönder och det som skallrade i den förr skallrar inte längre. Hon lägger den bredvid mig när jag sitter här i soffan, hon lägger den vid mina fötter när jag sminkar mig i badrummet, eller när jag sitter på toa. Den ligger i min säng när jag vaknar. Hon vill att jag ska kasta den så hon får hämta. Då tar hon den i munnen, springer och dödar den några extra vändor i min säng innan hon kommer till mig, lägger den bredvid mig än en gång och jag åter får kasta den.

äta no5

Kräftor, bröd, smör, tomatjos, tabasco.

julmarknad, glögg och hissen

Först var det julmarknad med vänner som ser likadana ut. Snön låg på träden, frosten klädde husväggarna. Folket var klädda i täckkläder och mina vänner rökte med klackar på fötterna. En i svart päls, den andra i vit jacka. Vi hade alla tre korta kjolar därunder. Vi drog runt. Såg lite mot stånden som kantade vägen, vi ville inget ha, vi ville inget hitta, vi bara gick. Vi gick in i den lilla kyrkan, mina vänner svor därinne, vi gick lite skamsna ut. Vi fikade på bildmuseet, vi åt friterat bröd på linser, vi åt turkisk äppelkaka, vi åt något till med grädde, vi drack kaffe och drömde om män med muskler som slåss i arenor.

Sen gick hon i den svarta pälsen och jag och kattis drack glögg hos Hillevi, bland barn, scoobeydoo och matlagning. Sen åkte vi hissen, jag och kattis, en hiss som går snett uppåt, som finns på östra station, man ser det man lämnar, man ser dit man kommer och det sög i våra magar där vi höll hårt om varandras armar.

Nu är jag hemma med varma kinder och hunger i magen.

hemgång

När jag gick hem ikväll, hem från mamma och mina systrar, där jag ätit godis, sett en Judy Garland-film, sett ett Ab Fab avsnitt, mötte jag några från kassan på Ican längre ner på gatan. De var festklädda och fina. Jag var nertyngd av mormors päls, dubbla benvärmar för att värma strumpbyxklädda ben, en sjal och den vanliga dosen frost i håret. Och jag blev medveten om mer än mitt utseende när jag mötte dem. Jag tänkte: har de någonsin sett mig med någon annan person. Jag är där själv och handlar. Bara jag och mina varor. Mitt toapapper, mina perioder av bara bacon, eller bara fil, eller en massa litrar tomatjos, eller potatis och godis godis godis. Och nu, när de var festklädde och fina mötte de mig pulsande ensam i snön, frost i håret, in i en port en lördagsnatt. Men bara för att de har sett mig kommer de inte ihåg mig.

Silvana Mangano - Edipo Rey

simesernas lek

Igår kväll lekte den ena och den andra tittade aktivt på, så som det oftast är dem emellan.

pusselfredá

Först åt vi. Sen bakade jag pepparkakor och Jossan låtsades vara intresserad av kattidningen Kattliv. Vi tände tomtebloss och drack glögg, vi åt hårda smågodis, vi åt pepparkakorna jag bakat ut på frihand från köpesdeg. Vi la pussel. Vi la så nacken ömmade, så axlarna spändes, så ögonen slutade se skillnad på bitarna. Vi lyssnade på julskivorna, på Arthur Erikson, på Barbra Streisand, på Bing Crosby, på Jan Malmsjö, på Dolly Parton och på Håkan Hagegård, men mest lyssnade vi på Mariah Carey. Och Jossan sa att jag sjunger som Jan Malmsjö men ser ut som Steven Tyler.

gas

Ett minne kom över mig denna dag, en dag då jag är skitig och ruffsig. Ett minne från något, några år tillbaka, svårt att veta så som tiden går. Men minnet, ett minne av en dumpning. Han och jag dejtade kort. Ingen kärlek, ingen jag tänkte en framtid ihop med. Men så nobbades jag. Ensam i mörkret, så blev det. En sorg och oro över att aldrig bli älskad och natten kröp på. Låg där i min säng med ett tryck över bröstet och en kramp i halsen. En vilja att gråta. En självömkan stor och ledsen. Men min mage var gasfylld. Sprängade gasfylld. Likt något jag inte upplevt. Där låg jag under täcket ensam i natten, ville gråta men pruttade. Och pruttade högt.

En ung Alice

Bläddrar i Vecko-Journalen nr 51 år 1938. Och där är hon i ett hörn. Innan hon blev Alice Timander. Tänker att hon var som de är, de som är födda på 1980-talet. En som kan allt, som vet att synas, är driven och opretantiös.

lite novembersol

Förra november var av mörker, snöfri mark, regn och fukt, ingen sol. Denna november föll snön. Den föll och föll och föll i dagar, kanske i veckor. Det syntes knappt någon sol, men vitt singlad ner, vinde och sved. Men så i veckan sken solen. Den sken med ett varmt sken mitt i isande kylan. Idag är himlen åter grå, kanske kommer snön falla, förhoppningsvis är det inte tögrader.

Men dagarna solen sken, de sista i november, var jag inte ensam om att fota. Folk stod med kameror, mobiler riktade mot solen, lite här och var, inte så många, men några.

virna lisi no2

Virna Lisi

Hon är väl mest berömde för den här bilden. Hon lever än, är vacker än. Den där söta näsan som hon har är fortfarande söt. Hon var skådespelrska. Italiensk tror jag, det var iaf i italien hon jobbade. Eller jobbar. Men ingen film är särkilt berömd, men som sagt, den här bilden är ju rätt känd.

om en vän

Min favorit partyaccessoar, han klär mig väldigt bra, han ger mig en skönhet, ett allvar jag inte har. Min kompis han klär mig så bra.

drömmar no5

Drömde jag hånglade med honom. Han var i drömmen finast i manchesterkavajn. Jag gillar inte manchesterkavajn när jag är vaken. Hans läppar är grejen för hångel. Nu slår mitt hjärta extra när jag tänker på Olivier Martinez.

en fin kombo

Katten. Marlon. Skrivmaskin.

Män gillar hundar. Hundar med en funktion. Inte alltid. Och kvinnor gillar katter. Lata egenyttiga varma katter. Iaf de galna ensamma kvinnorna. Därför är det fint att se den manlige mannen med katt och skrivmaskin, den manlige Brando som oroade sig för att vara för fet i Apocalypse now. Som var nervös och krävande. Som var så vacker.

ett samtal

Hon sitter på tåget mellan Stockholm och Örebro. Det finns tunnlar och vi får säga: Finns du kvar? Hallå? m.m. ett antal gånger. Vi ringer upp varann emellanåt. Och jag hinner lyssna på hennes mobilsvar. Så är det att prata i telefon med någon som åker tåg.