Dagen blev bra. Ett tag tappade jag farten och hoppet om att dagen skulle bli bra. Trodde inte jag skulle få gjort det jag tänkt. Nu blev det senare än tänkt och ett pirr har infunnit sig. Vet inte riktigt av vad, att sommaren äntligen känns i kroppen? Att jag kanske åker till Docksta i veckan och träffar moster och kusin? Att jag suttit i solen på balkongen? Ändringarna på filmen?

Har slutat med solskydd. De korta stunder jag är ute under solen behöver jag tanka all D-vitamin jag kan. Kan inte göra det svårare än vad det redan är, då min favoritplats blivit min säng i mörklagt sovrum. Nä, rödlagt sovrum pga påslakanet jag klämt fast i fönstret som mörkläggningsgardin är rött, gult och orange och ger ljuset som tränger igenom en röd ton. 

Kan ha fått lite färg i ansiktet. Såg mig i en spegel ikväll med starkare lampa än i mitt badrum och såg en skiss till något som kan bli bra -blondare hår och mer solkysst hud, det är målet för nästa sommar. Bara jag inte kommer på andra tankar nu, inte får för mig att bli råttgråbrunett med gråsprängda inslag, så där som alla  medelklass 40plusskvinnor ser ut nu.  Det är snyggt för de är snygga. De har inte mitt hastigt åldrande grisfejs så jag vill inte gå deras väg. Har inte deras ekonomi heller, eller deras sunda vanor.