Avloppet.

 Jag rensade handfatets avlopp i badrummet. Har inte gjort det alls i denna lägenhet. Flyttade hit i september 2020. Jag hade sett det komma, hur vattnet rann långsammare och långsammare ut. Hur handfatet blev smutsigt fort, ungefär samma dag som jag städat. 

En av mellandagarna rensade jag då det tycktes rinna ur handfatet oerhört långsamt. Skruvade av nån grej där under, den har säkert ett namn, men jag kan det ej. Det vatten som var i handfatet låg kvar. Kanske en liten droppe som singlade ner på golvet. Grejen jag skruvat av var full av en grå grynig sörja. I röret ner mot golvet låg en driva av samma gråa sörja. Tog bort all grå sörja. 

Men kvar fanns en propp, den som ännu hindrade vattnet att rinna ut. Jag tog en tandborste, vispade runt. Inget hände först. Så damp det ner, med ett klaffs, ännu mer grå grynig sörja. Sen en liten klutt till. Men vattnet var ännu kvar, fördämningen var inte bruten. Avloppet forsatte att ge ifrån sig små kluttar som damp i golvet. Jag tog ståltråd, förde ner den från handfatet ner i avloppet och tog emot med handen från andra sidan. Jag hade turkosa plasthandskar på mig. Jag drog och mer sörja lösgjordes och vattnet började rinna ur, inte snabbt, men i en stril stråle. Jag bytte hål, drog lite till. Lite mer kom lös. Nu var den gryniga sörjan svart och hårig. Långa testar hår och jag visste att mer av det slemmiga svarta håret var kvar då jag inte kunde se genom avloppet ner till min hand några centimeter nedanför i dess andra ände. 

Ingen stor förlösande propp släppte. Lite åt gången. Bit för bit. Fick jag bort. Hårtest på hårtest. Jag förbannade mig själv att jag låtit det gå så lång tid. Nån gång blev jag klar. På golvet låg det gråa gryniga slemmet blandat med det svarta och håren. Jag samlade upp med toapapper, spolade av golvet med duschslangen. Grynig slem och svart jox smet iväg med vattnet, inte ner i golvbrunnen, utan in i en svåråtkomlig vrå bakom toan. Jag knökade mig ner, åter med toapapper som verktyg. Tillslut ansåg jag mig klar.