Imorgon börjar min utbildning till USKA. Jag skulle logga in på min skolmejl, men det gick inte. Jag såg instruktionsvideon de skickat om hur jag skulle göra. Den var så långsam att jag tre gånger glömde bort att jag såg den och gick därifrån. Jag la mig en stund på golvet och grämde mig. Över mejlen jag inte kollat upp, för problemet jag hade, hade nog gått att åtgärda under en veckodag. Jag låg där på golvet och sörjde de drömmar om framtida filmer som nu dog med det förståndiga valet att gå en utbildning inom det jag redan arbetar med. Jag tänkte att jag är så jävla barnslig och banal, att ha mage att sörja drömmar som ännu inte blivit av vid 43 års ålder. Jag låg där och kände oron över att jag aldrig klarat en utbildning och sen såg jag fler instruktionsvideor de skickat om hur classroom och kursplan skulle användas och läggas och även de var så långsamma att jag lämnade datorn medan de snurrade, surrade och och fann dem när jag åter loggade in på datorn en stund senare. Filmade med mobilen en stund av de sega instruktionerna. Pilen som sakta for över skärmen, rösten som entonigt malde på. La ut på Instagram, trodde folk skulle förstå att det kändes tufft, skrev att imorgon börjar jag utbildning till USKA. De som såg mitt klipp och hörde rösten och såg pilen åka över skrev hejarop och pepp. Jag la mig ännu en jävla gång på golvet och kröp ihop i fosterställning och kände mig så dum, ville de inte att jag ska göra film? tycker de att jag ska ge mig in en värld av långsamt prat? Så när ångesten blev för stark och jag fräst tillbaka mot några av lyckoropen så raderade jag klippet.
Här är bilder på min lilla kortfilmskarriär, de filmer jag regisserat, f. 2016 d. 2021.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar