Julafton.

 Vi firade jul. Vi skrattade så vi grät. Vi visste inte riktigt varför. Men vi skrattade och skrattade och vi kunde inte sluta. Signe var den faster som lekte kurragömma med Alma och Tea och när vi såg henne krypa ner under ett bord och hur Alma följde efter och hur det där bordet ungefär är i Teas blickhöjd tappade jag det. Det kändes tappart och uppgivet och sen fortsatte leken ett tag till och vi vuxna satt i soffan med skrattårar nedför våra kinder.

En timme tidigare hade Tea slängt ut julklapparna och slitit upp sina som en terrier som slår rekord i att döda råttor. 

Och en stund före det hade Signe varit det finaste av jultomtar. Som ett fluffigt moln med skägget på sned. 

Vi åt och vi var mätta och vi fortsatte äta och massa mat blev kvar. De ostar jag köpt var det bara jag som ätit av. De vita böner jag lagt in åts bara några av. Mina kanderade popcorn gick åt. Annars hade vi så mycket gott, vilt kött från djur jag nu inte minns vad de var. Men älg vet jag fanns i köttbullarna. Sherrysill och gravlax och allt sånt där som brukar finnas på ett julbord. 

I julklappsleken fick 11 åriga Alma den fickplunta jag köpt för 60kr på Dollarstore. Jag fick en lite liten krukväxt, en peperomia. Frida föreslog att nästa jul vi firar ihop höjer vi summan på klappan i julklappsleken från 50kr till kanske 100kr så vi får annat  än skräp. 

Fick Gravlax, sherrysill, alla de ostar jag köpt, julskinka och Janson med mig hem. Samt två askar marmeladkulor och där jag bytt bort min gröna ask mot ett till med de i olika färger, då Agnes bara gillar de gröna och jag tycker den gröna är tråkigast, kanske mest av princip. 

Hemma såg jag tre avsnitt av Emily in Paris och åt marmeladkulor och av mina ostar. 

Orkade inte till Julnattsmässan och Mysan orkade inte dit heller. Vi som planerats att mötas där.