Min katt Jussi är sjuk. Hennes problem kvarstår och det gör mig ledsen. De problem som varit med henne från början. Hon är en glad katt som får ont när hon kissar, alltid läcker urin och åker på urinvägsinfektioner och får en urinblåsa som blir dålig med tjocka väggar.
Så banalt att sitta här och sörja en katt. Av allt i ett liv så sörjer jag min katt. En katt som ännu inte är död. Så klassiskt ensam medelålders kvinna att ha kattbesvär och tillhörande ledsamhet.
Jag ska i dagarna bestämma om jag ska göra ett försök att rädda henne, resa till veterinärer i andra städer. Att hon ska ner i väskan i timmar. Kanske på ett tåg eller i en buss. Vilka hotell tar emot en med en inkontinent katt? Och hoppas de hittar roten till och lösningen på problemet. Eller ska jag bestämma mig för att hon ska få somna in. En sista gång i väskan i en kvart i taxin till veterinären. Inget hopp. Bara en liten varm kropp som får bli kall i lugn och ro.
Så går jag hem med min tomma väska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar