Morgonen.

Det är 18 grader när jag går hem från jobbet. Går in bland husen i området jag jobbar i. Går genom en park som finns där inne mellan husen. Området är nytt för mig, en del av stan jag inte känner. Det är fint och lite rikt. Många äldre som bor här,  de kallar det Rynkeby. Det är något ledsamt med mornar som dessa, de varma soliga. Att här uppe sker de kanske en gång på en sommar. Kanske två. Ibland fler. Ibland inte alls.

Jag snirklar mig hem, väljer vackra vägar. Ser solen som studsar genom trädens lövverk, som studsar mot husens fönster och landar som simmiga ljusfläckar på betongväggar. Går i skuggan av björkar och stora nybyggda hus, av gamla träkåkar, passerar en park, går längs älven, passerar en till park. Så tilltar strömmen av folk på cyklar, som går, som är på väg till sina arbeten och jag tar mig hem och hemma börjar mobilen plinga. Det är svt:s, DN:s och SR:s appar som laddar inför presskonferensen. Att idag, klockan 9:30, ska Palmes mördare tillkännages. Jag lagar min mat. Jag äter den. Mobilen plingar till igen, samma appar. Nu har mördaren tillkännagetts. Det är Skandiamannen. Jag tänker att jag får läsa om det sen.