Igår, nu på fm.

Igår blev det hett. Tog mig inte ut förrän jag skulle till ett möte kl 15:00. Flera trappor ner under jord.  Vi trixade oss ner, öppnade tunga dörrar. Bakom dem väntade halvtrappor och nya gångar och så var vi framme. En persisk matta och doften av kaffe. En text av Säkert! på väggen. Vi var hos ljudläggaren, jag och producenten. Vi fick kaffe och pratade och så skulle ljudläggaren se filmen och jag ville fly rummet. Flydde rummet en stund och så insåg jag att jag behövde vara där, säga vad jag tänkt. 

När vi var klara gick producenten och jag genom stan till Film i Västerbotten och styrde upp så ljudläggaren skulle få rätt filer, samt att han som ska göra färgerna också får rätt. Det lilla grå rummet på film i Västerbotten var så hett. Bakom persiennerna, med vägarna utanför, ett busstorg. Asfalt och åter asfalt. Husväggar, en grusplan och tågräls. 

Det var som ett vakum i tiden. Vi satt där, försökta småprata. Hans telefon ringde och jag flydde in i biorummet, med hopp om att där skulle det vara svalare. Var lite svalare. Allt blev klart, vi gick ut. Kanske hade det blivit svalare, jag tror det blivit kväll. Skugglöst. Beigt under moln. Vi skildes åt och jag gick med stirrig blick och ledde min cykel genom centrum.

Oöverstigligt trött var kvällen. Jag pressade mig att vara vaken. Målet var att somna efter klockan 22. Jag klarade det. Fast det var som att någon drog mig ner, en kraft som sög mig mot sömnen ideligen, att kroppsdelar ibland gav vika och sov till det att jag ruskade dem vakna.

Vaknade såklart tidig. Ser åter ut genom mitt smutsiga fönstret, ser den blå himlen, träden som träffas av solen, som rör sig i vinden. Försöker att inte köpa en luftig klänning i rosa på HMs hemsida.