Prokrastinerar.

 Började umgås med vänner, hade tänkt lägga fokus på filmen men inget hände, jag bara satt där, tom och lat, så då började jag umgås med vänner igen. 

Köpte hårddisk idag. Köpte omeprazol. Hårddisken är för filmen. Kanske kickar det igång mig, att lägga ca 1600 på något och sen inte använde det, så ska jag väl inte låta det bli? På måndag tas Majsans stygn bort och kragen åker av. Då kan filmen börja filmas. Omperazol för min mage. Ständigt intag under flera år. Ett uppehåll från november till mars. Uppehållet ledde till vinterns akuttid på Hälsocentralen.

Tränade efter Jane Fondas träningsvideo. Köpte den för minst ett år sen, tränade då en gång i ca 15 min. Dog då. Inte haft lust att ens försöka igen. Förrän idag. Eller igår, för det var då jag började planera träningen. Ca 30 min pallade jag. Jag hänger inte med i koreografin, vet inte om jag gör något rätt, men mina ben lyfts och armarna viftas och en och annan höftrörelse klämmer jag in. Svetten forsade om mig. Tänker att snart, om nån dag bara, ska jag köra igen. Ska köra igen och igen under hela sommaren. Ska bli fit. Ska bli tight. 

Hemma igen efter middag med vänner satte jag mig ute på balkongen och läste. Kvällen var ljus och varm och inga mygg besvärade mig. Kl 23:50 reste jag mig för att gå in. Balkonggolvet var ännu varmt av dagen.

 Blev rastlös av min lön som var oväntat hög. Köpte två kjolar, en baddräkt, ett par jeans, två rispapperslampskärmar, två blå tallrikar och ca kl 01:30  på natten en lite kaffebryggare. Allt handlades på nätet. Allt kommer i varsitt paket. Jag kommer stå där vid postombudet som att jag skapat mig ett barns julafton för mig själv mitt i högsommaren.

Den kreativa punkan.

 Såg film i midsommar. Såg klipp om valar och havsdjup. Kaskelotten som jagar på djup så djupa att vi inte vet hur jakten går till. 

Varje dag tänker jag att imorgon tar jag fram kameran. Har fått för mig att jag måste kolla på den innan jag bestämmer, innan jag planerar, dagarna för inspelning. Borde verkligen höra av mig till Eva. Majsans stygn tas bort om en vecka. Krage av. Då kan inspelningen börja. Då finns två veckor innan jag börjar jobba. Två veckor Eva säkert är iväg på semester.

Just nu har jag bromsat mitt skapande. Fegat ur. Fegat ur pga rädd för tekniken. Igen. Jag som tog tag i saken och lärde mig och nu, nu förmår jag inte börja om igen. Tillbaka på noll. Stod vid skåpet igår, blev matt och svag av tanken att kameran ligger där inne och jag behöver bara låsa upp och plocka fram, men omöjligt kändes det. Känns det än.

Hatar teknik. Ghaaaa. 

Igår var Mysan och jag på Bildmuseet. Vi var lite hånfulla. Men vi älskade det ändå. Att konst finns, att detta finns att gå runt i och fundera på. Vi fick höra en presentation av två konstverk och det kändes som lyx och frihet i dessa oroliga tider. Båten som skjönk till 5000m djup i medelhavet och drog mängder av barn och vuxna med sig. Kriget i Ukraina. Torkan och hettan i delar av världen. Och här kan jag och Mysan få se konst och strosa runt i en sömning stad en söndag efter midsommar. Vi åt på Max. Jag chilicheese och en smoothie på jordgubb och banan. Vi satte oss under ett träd på Vasaplan och spanade på folk medan vi väntade på Mysans buss. Jag hade en pappkasse med Gullrankor hon skulle få. Jag var klädd i vitt, linnesskjorta och jeans. Mysan kokade i heltäckande fleece pga myggen i Mjösjö hon lämnat tidigare på dan.

Trampade mig hela vägen hem, upp för swingen, upp för Klintvägen. Klev inte av, så som jag brukar, och ledde cykeln. Envetet och envist tog jag i hårdare när jag ville ge upp. Tänk om jag kunde ha den motivation varje dag, om jag kunde ha den när det kommer till kameran, till skapandet, då skulle jag ha en film snart. Då skulle jag inte vara ett svettigt daller av besvikelser, oro och stress.

Fördraget.

 Persiennerna neddragna. Fördragna. Iaf halvt. Till två tredjedelar. Nog för att krukväxterna ska få lite ljus. 

Det luktar illa och är dammigt. Hade dammsugit om om inte Majsan nu behövt sin lugn och ro och hade jag varit en uppstyrd förutseende person hade jag dammsugit igår medan jag väntade på att Majsans operation skulle bli klar. 

Gick ut med komposten med hopp om att det var den som luktade. Men lukten är kvar. Tjock men svag, ett fylligt anande, nästan matigt, som en kryddig gryta som ätits, gått genom tarmarna och kommit ut igen. 

Fick ett andra mejl om att bildström stängs ner. Vet inte vad bildström är. Men misstänker att det lär jag snart märka. 

Majsans öga.

 Värmen kom förra helgen, tror jag. Har släppt ner persiennerna och vinklat för. En känner skillnaden direkt. En sån ful men effektiv lösning. Inget tycks vackert bakom fördragna persienner.

Majsan busade runt, pigg och full av liv och ville inte låta sig infångas. Jag blev allt mer stressad, för bussen skulle gå och vi hade en tid att passa. Fick grepp om henne och stoppade ner henne i väskan och så smet hon ut innan jag han stänga och processen fick börja om. Vi kom iväg. Hon fick sitt öga bortopererat och jag strosade genom stan och den varma morgonen blev allt mer het.

Förbi Lampray. Hann prata med Linus en stund, fick låna en hårddisk.

Gick längs älven hem.

Sen väntade jag. 

Klippte av Jussi hennes varma päls. Hon blev pigg och brottade omkull Montzi. 

Väntade igen. Försökte att inte somna. Tänkte att de skulle höra av sig innan lunch men först kl 14 ringde veterinären. Majsan hade börjat blöda och fått sövas igen och nu kunde jag komma och hämta henne.

Åter på buss. Åter hos veterinären. Åter ut i hettan och vänta på buss tillbaka.

Hemma igen duschar jag av de två klänningar jag hunnit blöta ner med min svett under dagen. Hörde Majsan knata runt, hörde hur kragen som ska skydda såret skrapade mot saker. Somnade. När jag vaknade igen, ca kl 19 hade hon druckit vatten men pga den korta nosen hade omläggningen doppats och vattnet i vattenskålarna färgats rosa av blod. Bytte vatten.

Pratade i telefon med Mysan.

Har tid för återbesök för Majsan kl 10 imorgon.

Barret har fått nygammal färg.

 Blekte håret. Färgade det rött. Försökte färga det rött. Siktade på mjukt orange. Blonderingen var effektiv och snabb  och det blev ljusare än vad jag tänkt och när den rödblonda hårfärgen fått verka sina 25 minuter var jag guldigt blank i håret. Så blank att det ser ut som en peruk mot min medelåldershud. Sminkade mig direkt, mjukade upp kontrasten en aning med att låta även fejset bli artificiellt. 

Så har semestern börjat och pågått ett tag.

 Gick på semester och stannade, kröp ihop, varit i en dimma. Jag skulle göra film, spela in eller iaf planera, så jag skulle stå startklar när Majsan öga är bortopererat. Istället så har jag sett om Veep och sett otaliga klipp på youtube jag inte längre minns. 

Mamma opererades för en slumpmässigt upptäckt cancer, allt skedde så fort, upptäckten av tumören och operationen och mamma verkar så glad och vi alla är lite lättade men vågar inte helt andas ut.

Bokat tvättstugan två gånger, men bara för att torktumlaren var trasig och jag inte hann torka allt i torkskåpet.

Har varit på bio, i lördags gick jag själv, ensam i stora salongen på folkets bio såg jag Asteroid city av Wes Anderson. Blev lycklig när den drog igång, konstlad och stel och uttänkt i minsta detalj, i svartvitt och sprakade färg och alldeles underbar. Efteråt drack jag armenisk sprit hos knutte och klappade en pudel. 

På söndagen gick lilla nystartade skräckfilmsklubben och såg The Pope's Exorcist där Russell Crowe drog runt i prästrock på en skoter och drev ut demoner. En kort stund blev mina ben svaga av skräck, men mest var det bara mysigt och lite dumt och med ett slut upplagt för 199 uppföljare. 

Värmen kom i måndags. Jag började ha klänning. Hämtade växter hos mamma till min balkong. Paprika och tomat. 

Så här seg var jag igår. Sov till kl 10, låg kvar. Vid 11 åt jag frukost, rågbröd med ost och gurka. Drack té och såg Veep. Duschade. Blev hungrig igen. Kokade rödbetor. Att koka rödbetor tar tid. Åt dem med smör. Kl 14:59 klev jag på bussen nr 2 till Söderslätts handelsområde. 34 minuter skulle resan dit ta. Jag hade tänkt ta med mig en bok att läsa under färden, men det gjorde jag inte. Hade ett ärende jag skulle göra som fort var avklarat, svepte sen igenom Ikea, gick runt inne på Avion. På Avions övervåning står lokaler tomma, genom de enorma fönster vid rulltrappan syns parkeringen och åkermarkerna utanför i solgasset. Hann åka hem på samma biljett som tog mig dit. Klev på bussen kl 15:57. Hoppade av på Gammlia och gick fort igenom konsthögskolans kandidatutställning och drack en cappuccino och slukade en kokostopp med vit chocklad innan de stängde. Handlade på Ica Berghem, saker att göra müsli på och libabröd, oliver och yoghurt. Hemma åt jag oliverna, låg ner, såg dokument inifrån. Nåt mer gjorde jag nog, för tiden gick och middag lagade jag sent, Shakshuka, läste lite, ringde Mysan, såg Akira Kurosawas Dondeskaden, såg klart Veep. Somnade ca kl 02:10.

Lördagsmorgonen.

 Tog bussen hem efter arbetsnatten. Aldrig gjort det förr, varken till arbetet eller hem. Men denna lördagsmorgon kändes det som ett äventyr. Hann handla på Kvantum innan. Fick vänta några minuter. Såg framför mig att bussen skulle vara tom, för det var lördag och tidigt, klockan 07:48 skulle den gå från hållplatsen och det gjorde den. Jag satte mig långt bak, tog av mig solglasögonen, ville inte ha något som skulle hindra intrycken, och spanade ut på det gröna folktomma. Det är så grönt nu att en knappt ser staden. Tre hållplatser. Lilljansberget, Samhällsvetarhuset och Umeå Universistetssjukhus. Där kliver jag av. Går genom parken de bygger om och hem. Klockan 10 somnade jag på dagbädden i vardagsrummet, efter att ha ätit en tallrik yoghurt och müsli, druckit en Sprite zero, en kopp té samt sett 80% av en dokumentär om Meryl Streep. Kl 13:30 vaknade jag. 

Länkar till mina filmer.

@janabringlove

Sunny Girl

Nätter och dagar i juli

The Lonely Cougar And The Heartbroken stud

Samt att de två Victor regisserat och klippt, Ta av mig och Jag vill nå dig, finns på Drakenfilm.

Dit vintersolen når.

 Dagdrömmer om en nybyggd mindre lägenhet högt upp i ett hus. Så högt upp att vintersolen når in. En lägenhet för unga, en första lägenhet med ful öppen planlösning, en för de med kapital och framtid, ett första steg på bostadsmarknaden. 

Har ju min drömlägenhet, den jag bor i nu, kök och hall och vardagsrum och klädkammare och sovrum och badrum. En balkong. Stora fönster. Allt jag önskar. Alla saker jag har som jag nästan älskar, känner ett starkt band till, som kanske rotar mig, ger mig bas. Visst, den nås ej av solen mellan november och februari, jo, ibland, genom att reflekteras mot huset mittemot och in i min en kort minut under midvinterns gryningar.

Men jag dagdrömmer om att vara nån annan, nån som inte fyller 45 och aldrig kommer ha råd att köpa ett eget boende, utan vara den som har råd och kommer fortsätta ha råd att hugga för sig, tjäna pengar, prestera och utvecklas och som inte blir fäst vid saker, utan möblerar sparsamt och rotlöst, som bara ser ett hem som en hållplats på vägen. Som sitter där uppe i solskenet i en äggulegul soffa bland krukväxter och kala väggar  en stund och sen iväg på nya äventyr.

Magen.

 Såg inte Paddington 2. Såg en fransk film med Sophie Marceau som har en pappa som vill få dödshjälp. Hanna Schygulla hade också en roll. 

Igår vaknade jag ledsen, magen sjöng sin sorg ut i hela kroppen. Pluggade med Jonna. Samt att läkaren lämnade rapport via telefon om mitt senaste provsvar och nytt prov ska tas. Såklart blev jag helt sjuk framåt kvällen. Magen svällde och gjorde ont och jag förstod att jag var döende. Tog djupa andetag, stoppade undergångstankarna med att se reactionvideos av folk som såg Finlands bidrag i ESC. Cha Cha Cha. Jag grät när såg såg att de blev så där överspelat till sig, så där som en måste bli när en filmar sin reaktion. Igår kväll tyckte jag att Cha Cha Cha var det största som hänt på länge. Jag tänkte att låten och framförandet var ett konstverk. 

Idag gjorde jag prov i Gerontologi och Geriatrik. Idag förbereder jag mig för en dödsdom och lyfter på locket till hoppet. Jag har gjort ärenden. Köpte kattsand, toapapper, rödbetor, potatis, sötpotatis, kyckling, olja, smör. Glömde köpa yoghurt. Ska sova en stund snart, så fort jag ätit något, för att i natt jobbar jag extra. Det blir bra, bra att skingra tankarna, göra något konkret och få extra pengar.

ps. har inte fått en dödsdom av någon läkare, det är bara en känsla inför fortsatt utredning.

En soffa till en familj.

 Igår var jag pigg. Gjorde ärenden, lagade storkok, bar upp balkongmöblerna, dammsög. Kände mig normal. Som att jag skulle orka ett normalt liv. Började drömma om en familj, för det kändes som jag skulle ha energi till det. Började drömma om en stor gul soffa jag och min ihop fantiserade lilla familj skulle hänga i. Jag planerade ommöblering av just denna lägenhet, att här skulle en familj kunna bo, kanske skulle tom mina ihop fantiserade ungar gilla att bo trångt, iaf till att de blir tonåringar. Och där skulle jag stå med långt grått hår och skrattrynkor och laga mat och baka bröd och ha tålamod och värme.

I natt stördes sömnen av Majsan som var vild och välte ut krukor och slog på grejer och levde allmän rövare och under dagen var skallen min en ömmande seg gegga. Den trötta kroppen var tillbaka. Så snabbt. En dålig natt så ligger jag platt. Tröttheten la sig som blå sorg i magen, sorg som letar sig upp i halsen och fyller bröstet vid vissa andetag. 

Annars idag så pluggade jag med Jonna, sen impregnerade jag mina ljusa möbler som står och torkar och därför har jag under kvällen hängt i min säng. Åt fil och müsli och bröd med ost till middag. Ska göra té nu, ska se Paddington 2. Eller jag vet inte, det är ju en familjefilm, alltså en barnfilm. Hugh Grant är med, han gillar jag nu på hans äldre dar.

De tre katterna.

 Jag har inte ekonomi för tre katter. Inte när de blir sjuka. Inte två på samma gång. 

Majsan har ett öga som strular, som behöver opereras eller tas bort. Enögda katter har det bra sa veterinären. Alternativet är att åka till Sundsvall och låta en ögonexpert se om operation är möjlig. Om det är värt det. För ögat kan ändå komma att behövas opereras bort. 

Montzi slutade äta och Jonna körde mig till en akuttid hos veterinär i Vännäs. Hennes barn somnade i baksätet. Montzi har inflammation i tandköttet och smärta därför. Inget gjordes på plats, jag skulle kontakta veterinär med kunnande om tänder dagen efter, vilket jag gjorde och hon har tid 30/5 kl 08:30 på morgonen. Mysan kom och hämtade mig och Montzi. Hardy, hennes son, sov i baksätet. Han hade velat följa med för att träffa mig och inte stanna hemma och se film med sin storebror. Han sov hela vägen. Han träffade varken mig eller såg film den kvällen. 

Solen sken in genom dammiga fönster i väntrummet. Det var bara jag där, nån kom ut och med en hund på bår, nån hämtade sprutor, en annan städade en toalett. Men de var bara där korta stunder. Annars bara jag, solskenet och en kyl som en kunde köpa måltider och gobitar ur via swish. Och Montzi i väskan.

Montzi åt kokt kyckling när vi kom hem. Hon äter lite nu, men hon äter. Jag kokar kycklingvingar åt henne som jag sen rensar benen ur och låter svalna i sitt avkok så det blir gelé.

Jag har försäkringar på mina katter. Självrisken är 2500 kr. Men om ögon- och tandvård ingår vet jag inte. Det kan vara så att det inte gör det och de ca 10 000 det skulle kosta att ta bort ett öga kan jag nog skrapa ihop. Men inte om jag också ska betala ca 7000 för en tandoperation. 

Så här sitter jag för att samla ork att ringa Agria och höra vad som gäller.  Redo att rasa som ett okunnigt korthus.

Vårkvällen.

 Efter nattarnas teammöte gick jag och handlade på Kvantum. Det skymde och gatlysena hade tänts när jag kom ut från affären. Himlen var ljusblå med stjärnor på. Jag fick en längtan efter att ta bussen hem. Att åka buss en sen kväll med en vacker vårhimmel utanför. Sitta inne i det gula skenet, kanske är bussen nästan tom, kanske halvfull. Skumpa ner för backen och se ut genom fönstret på vårljuset och av gatlysen upplysta cykelvägar och bortanför i kontrast mot himmeln en svart taggig rand av skog och hustak. Kanske skulle jag ringa upp min kusin och kanske skulle vi prata så jag glömde min hållplats och fått gå tillbaka upp genom östra station. Men enligt appen hade bussen just gått och nästa skulle gå om 25 min. Om 25 min skulle jag nästan vara hemma om jag promenerade. Så jag knatade hem. 

Väl hemma messade jag kusinen om jag kan ringa upp, men hon hade däckat framför en film och vi bestämde att höras imorgon. Äter smörgåsar, dricker té och ser ett program om rika i Sverige på SVTplay. Sitter vid mitt köksbord, taklampan tänd och speglas i fönstret som blivit svart av natten utanför. Nån säger att ett visst mått av ojämlikhet gagnar ett samhälle, nån med tysk brytning på sin engelska säger att det är bra om rika har det bra och att det är bättre nu när vi har flest rika per capita i världen än på 70-talet då de flydde landet för Danmark, Tyskland och Schweiz. Men ingen säger hur vi ska få folk att vilja arbeta inom vården, för vem vill göra det när stor rikedom är målet med arbetet? 

Valborgshelgen.

 Trötthet kom över mig, leder och hud och hjärna kändes ömma och svullna. Kunde igår inte bestämma mig, vi skulle på bio, Signe och jag, vi skulle äta tidigare. Vi skulle se tre timmar långa Beau is afraid. Vi skulle äta Indiskt. Så tog det bara stopp, att duscha, att klä sig, att äta lunch, allt var som ett motstånd, som att det skulle göras i en vattenström. Ringde Signe, höll på att ställa in, men vi sköt på middagen 30 minuter. 

På Bussen ner på stan var unga män högröstade och redo för fest. Vi satt mitt i deras bröl. 

Vi åt på Taj Mahal, vi åt båda Paneer Hindustani. Vi köpte båda varsitt Nan och varsin cola zero. Vi åt inte upp våra Nan, de var kompakta och vaniljsmaken tog över. 

Beau is afraid var tre timmar av mörka roliga grymma scener, roades av varenda en, men tyckte ändå inte att de gjorde filmen bra.

Klockan 22 lämnade vi Folkets bio, himlen hade svaga ljusblå spår kvar av dagen. Vi gick längs kungsgatan och det dofta starkt av röka, nån ca 100 meter framför oss bolmade på en joint som aldrig tycktes ta slut och vi var förundrade över hur avslappnad han var kring det hela, men kanske hör det till effekten av drogen?

Idag vaknade jag inte heller till, samma ömma svullnad till kropp och själ. Skulle plugga, skulle göra klart uppgift sju och börja på uppgift åtta. Men såg avsnitt på avsnitt på avsnitt på avsnitt av Veep. Handlade även inlagda gurkor, två burkar, åt halva av den ena burken när jag kom hem. Handlade även burktomater, tomatjuice, citroner och parmesan. Drack tre glas med tomatjuice, citron och tabasco. Kokade tomatsås som jag åt med pasta och parmesan kl 19. Magen arbetade så den blev hård som en sköld. Då var jag redo att plugga, gjorde klart uppgift sju. Lämnade in. Började inte på uppgift 8.

Diskade. 

Började se Before Sunrise. Bara sett ca 20 minuter hittills. Har sett den förr. Det högg till över tiden som gått. Filmen såg gammal ut. Jag vet hur gammal Eathan Hawk ser ut idag, fårad och vild. Då 1995 hade han babysläta kinder. Jag fyllde 17 året den hade premiär, min vän Eva älskade den, vi hyrde den nog, såg den i vårat lilla gäng av jag och Eva och Karin, Lotta, Kristina, Marja och Maria. Det högg också till över att inte vara ung längre. Deras möte där på tåget. De liknande möten jag själv haft. De unga männens blickar jag fått när jag var ung som dom, när dom tagit kontakt, på resa, i en skivbutik, på ett café, under ett arbeten vi gjort ihop, under kurser vi pluggat tillsammans. Nu händer inte sånt. Eller jo, men då är det nån gränslös person som blir påstridig. Det suger liksom till i magen över tiden som går, jag blir yr och knäsvag, hjärnan hänger inte med, den stannar kvar. 28 år fyller filmen i år. 45 fyller jag. 

I lördags.

 I lördags, imorgon en vecka sen, rusade jag iväg på bio. En pluggpaus som stoppade plugget för den dagen. Kl 15 skulle filmen visas. "På Hvitfeldska bodde vi" om upptakten på Göteborgskravallerna juni 2001. Efteråt skulle det vara ett panelsamtal. 

Gick mot bussen, tempen hade visat på 11 grader, jag tog tröjan och morfars kavaj. Viden tog i. Dammet lyfte från marken, dammet fyllde luften och färgade den brun. Den dammfyllda vinden slog mot ögonen, mot kinden, mot läpparna och in i munnen. Jag kisade och hostade och på bussen knastrade det mellan tänderna. Jag kände på kinden och den var sträv av sandkorn som vinden piskat i mitt ansikte.

Filmen var en oväntad gråtfest. I ett klipp från 2001 står en beigeklädd herre på 70+ i havet av arga poliser och upproriska ungdomar och den beigeklädde herren säger åt de arga poliserna att de inte kan ta människor så där, att människor har rättigheter. Polisen såg inte ut att svara. Jag började gråta.

Många i publiken hade varit där då, vissa hade blivit tagna av polisen. Det fanns en laddning i salongen under samtalet efteråt. 

Fredrik O var där med sin kollega. Vi pratade en stund inne i salongen efter visningen. När vi klev ut såg vi snöflingor falla. Stora krispiga fluff som singlade ner. Jag handlade lite på Coop city, sen drog jag kavajen om mig och stretade hem. Ville inte ta bussen. Vet inte varför jag ville gå i kylan, snön och vinden. Bestämde mig för att jag köpa en kebabtallrik på AliBaba istället för att laga middag, för innan jag var hemma var jag slut och frusen. 

Åt och sen tog orken slut. Tog inte upp plugget igen. Minns inte riktigt vad jag gjorde den kvällen, men antagligen inget annat än att se nån film/nån serie, kanske Seinfeld, dricka en kanna té. 

Dagen efter var allt åter snötäckt, det blev blött och slaskigt och allt nyfallet regnade bort i början av veckan. Kvar ligger vinterns en gång ståtliga snöhögar. Kvar ligger de pysande och gråknastriga.

Provet.

 Gjorde prov idag kl 09. Loggade in på digiexam och på min pluggmejl. Fick länk av porvvakten som iakttar en via webbcamran. Gjorde provet. Lämnade in kl 09:42. Ägnade timmen efter till att tänka på allt jag missade skriva, som ploppade upp i min skalle och fick mig att våndas. Har sen dess kollat in på skolmejlen var tionde minut för att se om provet blivit rättat. Nu är kl 15:52 och det är fredag eftermiddag innan långhelg. Jag kommer inte få veta hur det gick förrän i mitten av nästa vecka. 

Två dagar till i April.

 Gick ner på stan. Solen värmde och vatten strömmade ner i brunnar, droppade ihärdigt och tätt från taken, likt flödet ur en vattenspridare. Ljudet av smältande snö var överallt. Damm fyllde vinden. Hade först ett möte på Lampray, mötte Yuliya och vi klagade på allt damm och grus och sand som yrde runt. Jag önskade att sopningen av gatorna skulle bli klar, hon önskade sig ett regn som skulle skölja bort allt. 

Efter mötet messade jag Mysan och smet in på hennes jobb. Vi satt och såg på en docka hon klädde som skulle bli en av karaktärerna i Hamlet. En dockoperaversion som får plats i ett antal väskor och kan dra runt på en smidig turné. 

Satte mig på buss nummer 8. Lukten av varmt damm, varm betong och varm asfalt, av cigg och parfym följde mig in och mitt hjärta rusade. Hade solglasögon och trench. På Ålidhem handlade jag mat och hämtade en plansch med Catherine Deneuve.

Viktor Johansson skrev att Funktionsrätt hade en visning av hans film Windows om en timme. Jag som just ätit middag bestämde mig för att ta mig ner på stan. Visningen var på Ögonblicksteatern och i samtalet efter filmen så sa en kvinna i publiken att hon letade efter någon att spegla sig i. Hon visste inte om hon skulle leva upp till de hon skulle spegla sig i, hon sa att hon inte var som tjejerna i filmen, att hon inte var det då när hon var 25, att hon inte var cool och utåtagerande med piercing och smink och det var en sån oväntad uppriktighet. Som jag önskar att jag kunde återge det hon sa ordagrannt. En förtvivlan hon släppte fram och som kändes allmänmänsklig. Jag kände samma någonstans inom mig. När jag gick hem var det ännu varmt. Jag hade skjorta, tröja och morfars gamla kavaj. Det skymde, kvällen blev grå.

Pluggade till midnatt. Stressigt och med flackande blick. Lämnade in de uppgifter som skulle lämnas in.

Sov djupt. Larmet väckte mig kl 07. Drack té. Gjorde mig iordning. Bussen skulle gå från Klintvägen kl 08:26 och vara framme vid Tegs centrum kl 08:44. Tog fram kattväskan. Majsan skulle med. Jag funderade om hon blivit skrämd av väskan sen sist, sen hon togs i den till Veterinären för Kastrering. Men när jag letade efter henne hade hon redan lagt sig i den. Gjorde i ordning en deg som skulle jäsa hela dagen. Klädde mig och tog kattväskan och gick till bussen.

Det var milt ute. En ung man i beige jacka stod redan och väntade. En annan lång ung man kom. Bussen kom, vi klev på och på vägen ner mot stan fylldes den och i stan klev de flesta av. Kl 08:44 klev jag av på hållplats Tegs centrum. Den unge mannen i beige jacka klev också av. 

Två veterinärer kollade på Majsan. Den första sa att det var en ögoninflammation, men hon ville utesluta ev sjukdom. Den andra sa att det var en kronisk sjukdom. Jag betalade 1200 och fick en tid för återbesök samt ett papper med hur vården ska ske hemma. Majsan var lugn och nyfiken under besöket. De stora ögon uppspärrade och det lilla huvudet som vred än hit och än dit för att upptäcka och ta in. 

Kl 10:02 skulle bussen gå. Den unge mannen i beige jacka stod och rökte vid hållplatsen. På bussen satt Kai. Han hade ont i ryggen och pratade på bred stockholmska. I stan klev Kai av och den andre långe unge mannen från tidigare på morgon klev på. Nu var vi tre som klivit på på Klintvägen som åkte tillbaka till Klintvägen. 

Hämtade ut Majsans medicin på NUS. 

Amez kom på lunch och när jag serverat sopppan kom jag på att den var gjord på kycklingbuljong och Amez är veg och jag bad om ursäkt och Amez sa att det är lungt för hennes släktingar lurar i henne animaliska produkter. Jag bad om ursäkt igen. När Amez gick till gymmet följde jag henne på vägen. Åter ljudet av vatten som rinner bort. De stora smutsiga snöhögarna krymper nästan synligt och under dem en ständig stril av smältvattnet. 

Fick tillbaka uppgiften jag lämnat in och den behövde kompletteras. Kompletterade. Fick ett ok. 

Marja skrev att hon skulle åka akut med sin katt Matisse till veterinären i Vännäs. Hon tog Taxi, katten fick somna in. Vi höll kontakt under tiden och jag frågade om hon ville komma förbi mig sen när hon var tillbaka i stan så hon skulle slippa gå direkt till en lägenhet hon nyss delat med sin katt. Kl 20:30 kom Marja hit, hon fick soppa och brödet jag bakat under dagen. Vi såg en dum film om ett par som dras in i en härva av äventyr. Jag hade poppat popcorn vi nästan inte åt av.

När Marja gått kom oron över Majsan.

Idag är det mulet. Inte vilsamt mulet. Himlen är vit som en tänd lampa.

Den där blockningen.

 Jag blockade J för att jag inte ska hålla på och ringa och skicka sms och sånt. Inte som något straff mot honom. När jag läst det lilla han skrivit om mig tänkte jag att vänskapen inte var ömsesidig. Eller först då föll poletten ner. 

Tänk om jag hade ett ordrikt kraftfullt språk, så jag kunde uttrycka mig bättre om det här, om detta med J, för han har ett sätt med ord jag saknar. Han kan skriva, han är beläst. Jag kan rabbla filmtitlar och filmstjärnor och en och annan regissör, jag ser filmer och tycker att de är mer eller mindre bra, jag läser böcker långsamt och ibland mödosamt, jag pluggar komvux och upplever det som kämpigt, jag läser tidningen genom att läsa rubrikerna och ingresserna.

Mår så illa. Åt chips ikväll. Brynt smör och chili. Vill kräkas och dricka vatten. Munnen känns torrlagd. Tog en omeprazol. Har mörklagt mitt sovrum, det drar i mig när jag passerar dess öppna dörr, vill in där, in och slukas av det svarta lugna, ska bara orka tvätta bort mitt fejs. Detta att orka. 

Aprildammet.

Ser i helfigursspegeln att jag går lätt framåtlutad, rumpan ut, ej plutigt, nej stelt ut, vinklad, axlarna uppe vid öronen, halsen framskjuten och tjock. Hela trötta helgen mellan arbetspassen har jag gått så, vankat, stapplat omkring. Otympligt. Otymplig.

Hade skola idag. Så nervös inför. Alltid denna nervositet. Kräkreflexen satte igång just som jag skulle gå. Stod lutad mot byrån i hallen och andades. Ögonen tårades och påsarna under svullnade. Bakom det mörka solglasögonglaset var ögonvitorna rosa och blöta när jag gick hemifrån. 

Klockan var mellan 12:30 och 12:50. Det var varmt. Mötte en ung kvinna i grön klänning och bara ben. Hon höll en kille i handen. Jag hade haft halsduk, mössa och vantar på när jag knatat iväg, innan jag var framme var jackan öppen och halsduk, mössa och vantar låg i kassen,

Skolan var rolig även om jag var seg, dimmig, som att hjärnan svullnat. Klassen var fin. Varje gång har det varit fina grupper, olika temperament men alltid vakna och varma, vi var några som blev kvar, vi pratade på liksom för att slippa gå.

Gick från skolan kl 16:30 och solen sken. Skorna slirade i allt grus som täcker vägarna. Allt grus från vinterns alla lager av is och snö. En ser knappt asfalten, en ser bara grus, grus långt upp på de skrovliga snövallarna som sjunker ihop allt mer för varje dag. Luften var disig av allt damm och när vinden tog i tjocknade diset. Världen var grå. Skoningslöst grå under en blå himmel. Ljuset frätte bort färgerna, när jag passerade nån som hade snygga kläder kunde jag bara förstå att de var snygga, inte känna det. Ingen kan vara snygg i april. Världen blir ett gruvtag, ett månlandskap, under bländande vitt ljus.

Handlade tomatjuice på Ica Berghem. Mötte Kajsa i dörren ut, mötte Amez 30 meter senare. Amez och jag pratade om att ses snart, kanske på fredag. Hon hade köpt hus. Hemma var granne pratglad, han pekade ut vilken bil som var hans. 

På kvällen ringde jag Mysan. Återberättade två grejer från skoldagen, två saker som varit så roliga då, att vi skrattat mycket åt och som när det återberättades saknade all humor och poäng. Sen pratade jag om att jag dramatiskt och antagligen lite narcissistiskt blockerat J pga boken. Nä, inte pga boken men pga hans syn av mig/på mig. Vi pratade om tiden han ofta sa ordet fitta med ett eftertryck av äckel när det rörde mitt sexliv, fitta var ett ord jag inte sa, men han tog det ändå med avsmak i munnen om och om igen, jag tänkte att det var hans allmänna förakt för kvinnor, men även om det tycks allmänt verkar det finnas ett särskilt för mig, ett äckel han känt. Köttsligt banal, det är jag. Då hade det gjort mig brydd. Nu tänkte jag att det var ett tecken på att jag trängt mig på. Mysan sa att det kanske är jag som tar hans konstnärliga frihet för förakt mot mig. Kanske. Men ändå. Äh. 

Eftersom det är jag som hör av mig till honom kommer han inte märka att jag blockat. Så all dramatik helt allena, ut i ingenting. 

Blockat för att jag ska sluta tränga mig på.

Googlar bilder på Lauren Hutton Hair. Fy fan va snygg hon är! Rynkig och leendet med glugg, honungsblonda lockar och solbränna.