klockan 07:00

Redo att gå till arbetet. Klädd för snön i trasig jacka som inte går att stänga. Kofta hopknuten med ett snöre. Jeans utan långkalsonger under. Vinterskor jag haft sedan högstadiet och benvärmare. Halsduk på huvudet och vantar som en skådis snytit sig i.

Nu luktar min vänsterhand parfym. Från en parfymprovremsa jag sprayat Gaultier på. Den låg kvar i vanten skådis snöt sig i.

motljuset

med ljuset motljusbilderna mot blomgardinerna.

i fåtöljen

innan en dammsugning hamnde allt i fåtöljen. Det är praktiskt. Jag fyller på med jämna mellanrum. Det är ändå en fåtölj jag sällan sitter i.

min borg

Här är jag min lediga tid. I soffan. Med datorn. Den är min port mot det utanför. Till filmer och teveprogram. Min väg till att skika in i vänners och bekantas liv.

Tyra i soffan

Så mycket färg. Så mycket olika. Virkade kuddar. Retrodesign. åttital. Blommor. nittalsgustavianskt. När blev mitt hem så? Ville jag det?

den vindögda

Nuförtin ska de helst inte vara vindögda. Men det är min siames miss jones. De blir det ibland. Och med en knyck på svansen. Så såg de ut i templen i Thailand. Vindögda med en knyck på svansen. Munkarna trodde det var för att siameserna en gång satts att vakta en helig urna, att de tog sin uppgift så på allvar att de slog sin svans runt urnan, därav knycken, sen inte tog blicken från den, därav vindögdheten. Det är rörande med så seriöst vaktande siameser.

dynastin

försöker peppa på Dynastin igen. Men höstens förälskelse har falnat, bara lite charmad blir jag nu.

amanti

Vill ha den osedd för att se den igen. För första gången en gång till.

Som förälskelsen fångas. Det fridfulla, det omstörtande, det motsägesefulla, det svarta, det ljusa, hoppet och döden. Så är förälskelsen när den drabbar mig.

fredag eftermiddag

den varma genvägen var låst. Fick gå tillbaka, fick gå runt.

örträsk

Har örträsk i hjärnan. På hjärnan. Man åker förbi örträsk på väg till vargträsk. I vargträsk har jag varit mycket. Men vargträsk är öde och kargt. Örträsk är som ett paradis man åkerförbi på vägen dit. Först kommer lapplandskylten, sen örträsk. Sluttningar mot sjön. Lite hus här och där.

Drömmer om en utflykt i våren. Då värmen gör det möjligt för kjol och knotiga ben ner i gummistövlar men innan myggen. En utflykt via buss. Kliva av på hållplats. Kliva på. Handla godis i affären om den finns kvar. Strosa och drömma. Se kyrkan. Besöka och hitta den plats släkt ligger begravd på. Ta bussen hem efter kaffe och vårsolens värme i ansiktet och fuktig rumpa efter att ha suttit på än det gula gräset med det blöta så nära inunder.

Musöron på björkar och snöhögar i skuggan. Så ska utflykten va.

(bilder härifrån)

Det här är också så fint. Cybill i galastass och gympadojjer. Så klev casual upp på rödamattan i det sena 80-talet. Det var början på något vi än gör. Något som präglade 90-talet och de första åren av 00. Det kommer komma igen och vi kommer välkommna med ömmande liktorn som vill ha mjukt.

den här bilden är så rysligt fin, så den får komma upp igen. Jag vill se ut som henne och jag vill nog inte ha en snubbe som ser ut som honom. Men är han rar så funkar det.

ojojojoj

Nu är det rastlöst i tankarna. Men ingen vilja att göra något, att få utlopp. Snarare en ovilja. En ovilja och en rastlöshet är en dålig kombo.

Ringer Johannes. Sms:ar honom. Han kan jag ringa och vara rastlös och full av ovilja. Han kan jag smsa om inget och med honom i luren kan jag sucka. Vara tyst och sucka. Han lyssnar tåligt. Men nu kan jag inte ringa igen. Inte fler gånger om inget. Inte idag. Inte just nu iaf. Kanske om en stund.

färggrant

dagdrömmerier

Drömmer om inlandsjöar. Om röda segeljollar. Om inlandssommarvärmen. Om hösten i skogen på sluttningar mot sjön. Om fuktiga hus som kamineldas varma och torra. Om grusvägar med grästuvor i mitten där däckespåren inte nöts. Om rostade redskap glömda på övervuxna fält.

(bilder snodda från nätet)

dagsslummern

Tagit tupplurer två dar i rad nu. Bytt till mjukt, krypt ner under täcket. Siameserna har gjort mig sällskap. Där har vi legat alla tre. Snusande. Känt deras tassar, deras värme, deras rörelser.

Men tupplurerna har gått överstyr. Tre timmar. Tre timmar av sömn som bryts i förvirrade uppvak. Är det jobb nu? är det morgon? Snoozande och åter dimma. En av slummer stor maktlöshet. Ingen ork. Ingen vilja.

När jag väl kliver upp flyger siamesen Tyra iväg. Så har hon varit. Hon rusar vid större rörelser. Så är hon. Miss Jones ligger kvar. Sån har hon varit och sådan är hon. Hon ligger gott kvar. Hon låg än, där under, när jag lämnade hemmet en timme och en halv senare.

klungan

"Jag är inget duralex glas, jag är av kristall och går alltid sönder" /Katla

Shaft (1971) - Opening Credit

laserdome

Vi körde Lasedome.

I min långa beniga stela kropp finns en kobras psyke. Första gången och tredje bäst. Mitt lag ägde. Vi hade topp fyra platserna. Vi hade först 20 000 mer poäng än det andra laget, sen hade vi över 30 000 mer. Vi hade Macgayver som visste att hantera en laserpistol. Vi hade Vader som rullade, trixade och fick fullträffar. Vi hade mig, Shaft, som blunda och sköt och sprang och var som värsta mohikanen. Vi var topp tre. De andra minns jag inte. Inte deras namn.

Poängbladet och en hårsnodd tappade jag på vägen hem. Då analyserade jag och Vader fighten. Jag sa: vi gick till attack. Vi vågade riskerna för att vinna. Han höll med. Cyrus var tyst. Cyrus hade skadat knät så jeansen och långkalsongerna och huden gått sönder. Cyrus var på förlorarlaget.

lassie

Hon smyger bakom sin farfar. Han ropar efter henne och hon gömmer sig när han vänder sig om. Hon har smala ben nerstuckna i stora skor. En liten dräkt. Och så de där blå ögonen. Hon är nästan overklig. Lilla Liz Taylor.