om jag hade pengar . . .

Jag skulle köpa möblerna. Jag skulle dansa lindy hop. Jag skulle åka till Istanbul.

Om jag får pengar över i vår ska de läggas på det. Möbler. Dans. Istanbul. Det är det jag helst av allt vill just nu.

Och dansen, där är det mer rädsla inför min bristande motorik och taktkänsla som står emot. Inte femhundrakronors kursavgiften.

british blue

En tjock blå katt vill jag ha. Ibland. En som är sur och rund om kinderna. Det vore fint. Tre katter gör kanske ett hem.

Christine Keeler

Hon var berömd för vad som hände när hon var tjugo och några år. Hon var berömd för att hon låg med tre män, hade affärer med dem. En var en smågangster, en jazzkatt som sålde knark, den andre var attasché på den sovjetiska ambassaden. Och den tredje, den stackarn, han satt i den brittiska regeringen, John Profumo.

Det blev stor skandal.

Det sas att hon var call girl eller topplessdansös. Idag vet jag inte vad hon gör. Hon är nästan gammal nu. sjutti i år. Och vad hon gjort sen 1963 och nu, det spelar ingen roll, för det enda viktiga, det hon gjorde för att än vara berömd, det var att gränsla den där stolen. Nästan allt annat är glömt, till och med hennes namn, men bilden av henne naken på stolen, den finns än.

Ett snett leende
En eyeliner
Två lår
En Arne Jackobsen kopia

Utan den hade hon inte blivit en sång, någon sång till och en film.

Christine Keeler prison release ITN 1964

Mistinguett "C'est vrai" Bal des Petits lits Blancs 1934

Mistinguett no3

Och de fantastiska affischerna.

mistinguett no2

Mistinguett

Född 1875. Död 1956. Hon sjöng en sång som hette Mon Homme. Fanny Brice gjorde den till en hit i USA som My Man. Mistinguett Lät försäkra sina ben 1919 för 500 000 franc. Hon var en av de populäraste artisterna med en femtioårig karriär.

The Times frågade henne varför hon var så poppis . Hon svarade "It is a kind of magnetism. I say 'Come closer' and draw them to me."

Hon var ingen stor skönhet, hon var ingen stor sångerska eller stor skådespelerska. Hon var en stor charmör.
Har jag läst någonstans någon gång.

Stellan Skarsgård på rödgrön dag i Kungsträdgården

Tänker på hur valet gick varje dag. Det gör mig ledsen varje dag.

Lena Nyman no3

Jag klädde ut mig till henne som barn, tog en röd sjal som peruk, tog ett rött babydollnattlinne och en röd stålmannen mantel som drapering, sen dansade jag runt i köket på stipendiegränd och sjöng på låtsas finska.

Lena Nyman no2

snygg Lena i snygg frisyren i snygg nattlinnet.

Hanna Hellquist

Det är så förutsägbart att jag älskar Hanna Hellquist. Det började med DN, hittade nyss en utklippt krönika i en skokartong med massa andra utklipp av vackra filmflickor och djur och nr av dagstidningen The Hindu. Jag bytte till P3 för hannas skull, när jag hört att hon var i morgonpasset. Tyvärr har flickan sovmorgon till sju och det är just då jag lämnar hemmet för jobbet, hinner bara höra henne presentera vädret. Och nu gör hon TV och självklart ser jag.

Varför svarar inte mina siameser på tilltal när hannas katt gör det. Mina pratar till mig i köket, mina pratar för sig själva i hallen. Mina pratar högt inne på toan. Men med mig, nä, aldrig. Siameser ska ju snacka, det är en av grejerna med dem.

saluki no2

Nu minns jag. Köpte en bok om salukis en natt i helgen. Hade förträngt. Men det var tvunget då, den sena nattimman. För att få ro var jag tvungen att ta ett beslut. För att få sova så jag skulle orka jobba delad tur dagen efter. Hade släckt. Hade funderat kring hundar hela den kvällen. Och funderingarna hade jagat bort lugnet i mig. hade släkt lampan, dragit täcker över mig, stoppat i öronpropparna, dragit ner ögonbindeln. Då kom frasen jag läst någon gång under kvällens hundinternetklickande: Salukin är mild.

Jag tänkte: jag är också mild, vi har samma frisyr, vi ska ha varann. Då satte jag mig upp, tände, slog igång datorn, gick in på bokus och beställde.

Så blir det de sena nattimmarna. Så blir det när något är desperat. Så blir det dyrt att få sova.

mummel

Träffade en vän idag. Vi som inte setts på länge satt i köket. Hon på köksbänken med fötterna på en pall, jag på en hög stol. Hon hade en kopp kaffe, jag hade en kopp té.

Och jag pratade på. Om min eviga trötthet, om min uttjatat känsliga mage, om pillren som ska göra mig glad m.m. Kanske var det jag som höll låda, lät mig ta upp samtalet, kanske mumlade jag hela tiden. För så kändes det. När jag gick därifrån tänkte jag att jag bara mumlat på om mitt.

Jag fick också träffa marsvin. Marsvin är roliga. Höll i dem och såg dem bajsa och kissa väldigt mycket under kort stund.

Efteråt handlade jag mat och bjöd hem mig till Karin.

7 sekler

i tidningen Se från hösten 1955. Kary H. Lasch har fotat och skrivit om sommaren på 7 sekler, en servering i Kungsträdgården, och bla om paret han såg där.

Lena Nyman

Du var som snyggast i Morrhår och ärtor. Men jag hittade inga bilder från den av dig. Ditt 80-tal finns inte på nätet. Mest finns Nyfikentiden. Sen lite höstsonaten, men där syns inte du på bilderna, där är Ingrid och Liv.

Vicki Anderson

Så heter faye i The Thomas Crown affair. Hon klär sig flickigt och damigt. En sådan fin kombo. Hon är flickig och damig också det en fin kombo. Och de flörtar som tusan. Rakt på bara. Ärligt och sorgligt. För de är sorgliga, två egoister som söker kickar på varsin sida om lagen. Även om hon är på rätt sida om den, lagen alltså, så tolkar hon den fritt. Han är så rik så livet blivit tråkigt och därför har han blivit ledsen. Vackra flickor och världen i ens hand, när den här mannen har det, då rånar han sinnrikt banker.

ägabegäret.

Tror de här möblerna är lösningen på min rastlöshet. Tror de ska få mitt hem att kännas som en annans hem, en som är pigg. Tror de här möblerna ska göra siameserna vackrare. Tror de här möblerna ska ge klass åt mig, dekadent art deco-klass. Det är vad jag tror. Nu hoppas jag tjäna lite mer så jag får se om jag tror rätt.

försöka vara vaken.

bloggar för att inte somna. Sufrar för att inte somna. Hittade den här sidan och sånna sidor tycker jag mycket om.

Laura Betti

Hon var med i La Dolce vita, men där minns jag henne knappt. Hon var med i 1900, där minns jag henne. Där spelade hon Regina, Där spelade hon ond, Regina skrattade rått och var fascist i 1930-talets Italien.

Laura Betti levde 1927-2004.