kusinerna

Har sju kusiner från sthlm. Han träffa alla utom en.

Mimmi och jag drog runt. Vi köpte stödstrumpor. Vi fick mäta våra anklar och vader. Jag mätt 20 som smalast och 22 över vaden. Mimmi skrattade och sa att jag var ett freak, att jag inte finns med på stödstrumpeskalan. Jag tittade ner på min bleka vad och kände mig otroligt pinnbenad. Rodnade kanske. Jag mätte om, försökte iaf få det till 23. Men nej. Då såg mimmi vad jag gjort fel och det visade sig att jag var 33 cm. Sen drev vi runt, åt godis. Vi skildes åt.

Den kvällen träffade jag kusin Zeke. Han och hans sambo bjöd på middag i Årsta. Zeke är fyra år yngre än mig, men han har blivit en proper vacker ung herre. Han har en fin mörk röst och ett vackert stadigt förhållande. Han skulle på innebandyträning och skjutsade då mig till T-banan. När vi gick till bilen, han i träningskläder framåtlutad med en innebandyklubba i handen som han slog mot grenar, då var han en pojke igen.

På fredagen åkte jag hem till min Faster Katarina. Där bor kusinerna Erik, Anton och Ida. Alla tonåringar. Artiga lätta tonåringar. De pratar. Allihop. De kan saker. På lördagsmorgonen sov jag, erik och anton när kusinernas pappa åkte till bayern för ett skidlopp, när katarina och ida åkte till idas slalomtävlingar i sollentuna. eller var de nu var.

Åkte till city. Där väntade jag på Kusin Emilia. Hon åkte från uppsala in till stockholm. Nu kom min enda shopping. Medans jag väntade på henne drev jag runt. Hamnade i Bokskotten. Köpte Eve Arnolds Film Journal. Bilder av filmstärnor tagna mellan 50 och åttitalet. Emilia och jag fikade. I gamla stan. På ett fik nog bara turister går till. Emilia tipsade om Catullus och vi gick på jakt efter Dikter om kärlek och hat. Mitt andra och sista stockholmsköp. Emilia åkte till sin pappa och bror, den kusin jag inte hann träffa, i Jakobsberg.

inatt.

klar himmel

Hade öppnat en ytterdörr. Den kalla vinterluften drog över mina bara armar, över min hals, över min nacke. Kylan la sig i de tunna kläderna. All dimma som vadderat mig skingrades. Där fanns nu klar ledsamhet.

Nu är det bara den som finns. Just nu.

En natt väntar.

Gör mig redo för joggingen. Som i somras. Då jag sprang ifrån mina demoner. Vilken dag som helst kommer skorna snöras på mina fötter, sen trampa fram för ron.

Alice Faye

Alice är June i Fallen Angel. Den rika alldagliga flickan som ska bli utnyttjad men visar vad kärlek är. Hon är drömmaren som lever hämmat tillsammans med sin en gång bedragna syster.

Alice var en stor stjärna. En av de största. i glada musicals. Fallen Angel blev hennes sista film. Hon såg visningen, såg att hon var mycket bortklippt och att Linda Darnell och hennes skönhet tagit platsen. Hon lämnade sina nycklar till logen. Körde därifrån och kom aldrig tillbaka.

Hon sägs vara en av få som lämnade stjärnhimlen när hon var som högst. Sen glömdes hon bort, hamnade i skuggan av skönheterna. Det Alice hade var inte tidlös skönhet, det var något som berörde folk då, i sådant som idag anses föråldrat, minnet hålls inte vid liv av porträtftotona.

Linda Darnell

Linda är servitrisen i Fallen Angel. Hon som gör män tokiga. Linda gör rollen arg. Vacker och arg. Hon fräser av, hon genomskådar, hon ställer krav. Alltid med förakt i rösten. Som att hon vet att detta finns bara för henne ung och med skönheten i behåll, att det finns ett bästföredatum hon inte har satt. Hon har inga scener mot kvinnor men vägrar vara med en gift man. Så är hon i fallen angel.

Tänker mig att Linda var så i verkligheten. Hon bråkade. Hon stängdes av. Hon ville ha roller, inte bara vara vacker. Hon drog till italien, kom tillbaka med svansen mellan benen i behov av jobb. Hon dog förtioett år gammal som en föredetting. Hon brann inne. Myten säger att en av hennes gamla filmer visats på tv, att hon somnat full framför den med en cigarett i handen. År 1965.

Fallen Angel

Han slängs av bussen i en liten stad. Han kliver in på en bar. Där är alla oroliga över servitrisen som varit borta tre dar. Någon säger, hon kommer alltid tillbaka. Och det gör hon. Trött stapplar en skönhet in. Och han som klev av bussen dras in i åtrå, passion och kärlek.

Servitrisen vet vad hon vill. Hon vill ha ring på fingret av en man som har något att erbjuda.

Så han gifter sig med en rik flicka. En han ska skilja sig ifrån. För att sen gifta sig med skönheten. Men dagen efter brölloppet ligger servitrisen mördad.

Har tänkt på kärlek vs passion. Kanske handlar inte filmen om det, kanske är det det jag ser i den. Skillnaderna mellan begäret och att älska.

Men i slutet säger han till en annan som trånat efter servitrisen: you´ll get over her, i did.

kaxe

Lena Nyman hade en schnauzer som hette kaxe. Har tänkt på kaxe och lena. Att jag också borde haft en Kaxe. Enligt en av alla minnen som skrivits om Lena nu så gav Kaxe lenas liv daglig rutin, motion och hundägarvänner, som hon bara pratade hundar med under promenader på gärdet.

Läste en intervju lena gav från sjuksängen, hon sa att Kaxes bortgång, han blev påkörd, var ett av hennes hårdaste slag.

Siameserna ger inte daglig rutin. siameserna lockar till sömn, lockar till att stanna hemma.

maria schneider

Innan jag åkte kom Sista tangon i paris i brevlådan. När kom hem såg jag att maria gått bort. Hon såg gammal ut när hon dog. Vilt grått hår. Hon led i många år. Vid mitten av 70-talet flydde hon till säkerheten på ett mentalsjukhus. När hon dog, dog hon av cancer. Däremellan gjorde hon filmer. Men ingen skulle bli lika ihågkommen som sista tangon i paris med nakenscenerna hon hatade.

bilder från när jag åkte från och till umeå

Flög till sthlm. Satt inte vid något fönster. Satt mellan två män. Den ene var ung och skulle nog bli säljare för han läste papper om hur man säljer. Han hade tagit tidningen Dagens Industri från tidningstället. Den andre var äldre och läste DN.

När jag flög hem satt jag vid fönstret. Med en fin gammal man bredvid mig, vi sa inget, vi försökte bara få plats med våra respektive expressen. Nu visste jag om att man skulle få en varm blöt liten handduk. Den tyckte jag mycket om.

Såg ut mellan tidningsbläddrandet. Såg motorn där det stod svenska fotbllsförbundet målat. Såg molnen och isen under oss. Vi flög över fruset hav hela tiden. Fruset hav med sprickor och flak tätt tätt.

Drömde att vi flög till en nordlig ö omgiven av is och dimma.

paus 2/2 - 6/2

Siamesbloggande no2

Tyra slickar rent det glas jag nyss druckit hälsofil ur. Hon slickar så långt tungan räcker.

Siamesbloggande

Tyra följer pedagogen Gunilla i klass 9A. Hon ser hennes rörelser när hon säger var skåpet ska stå. ibland försöker hon fånga det som rör sig på skärmen. Av mina siameser är det Tyra som ser och iaktar det jag ser och gör.

miss jones sov.

Miss Jones har legat i mitten av sängen nästan hela natten och hela morgonen när jag pendlat mellan sömn och nyvaket. Jag har legat på sidan om henne, ibland med ryggen mot, ibland med henne vid min mage. Där har hon legat. Någon gång då jag vaknat till väcktes en oro, att jag krossat henne, att det var därför hennes lilla varma kropp inte rörde på sig. När jag klev upp följde hon mig, la sig i mitt knä.

Kanske känner hon att jag åker bort några dar nu. Att jag åker imorgon och kommer hem på söndag. Kanske känner hon min sedvanliga resfeber och vill lugna. Kanske var det bara kallt och miss jones var en mycket trött katt i natt.

min schnauzer

Den skäller gällt och viftar på svansen, den går framåt och böjer sig sen framåt. Om man drar knappen på magen till on-läge.

Den var med i Klungans Ingen Bor i Skogen. Den stod med andra små hundar uppe i logen och jag pillade nyfiket på dem om dagarna. När allt var slut, de fyra veckornas inspelning. Då fick jag schnauzern.

Judgment at nuremberg - glasögona

Så fina, de han har, spencers grubblande domare.

Judgment at nuremberg - Judy Garland

Här, på bilden nedan, sitter hon i bilen till premiär för judgement at nuremberg i berlin. Det är tidigt 1960-tal och Judy skulle komma att pendla än mer i vikt än under 1950-talet. I samma veva som filmen får hon höra att hon bara har några år kvar att leva, kröken, drogerna, hepatiten har gjort sitt. Hon skulle också komma att fly från hotellrum för att slippa betala räkningarna, med barnen i hasorna. Hon skulle under de kommande åren spela in en av 60-talets bäst säljande plattor: Judy at Carnegie hall. Hon skulle komma att bli utbuad ena kvällen för att nästa göra succe och vice versa. Hon skulle sjunga för utsålda hus för en publik som älskade henne. Hon skulle leva längre än av läkarna förutspått och dö sittande på en toalett.

I Judgement at Nuremburg är hon pluffsig. Hon är som vanligt känslor rakt ut på huden. Inte ens den konstgjorda tyska brytningen tar bort det. Hon ser äldre ut än sina 38 år. Och som vanligt vill jag bara hålla henne hårt för hon känns lika skakig som min själ.

Judgment at Nuremberg - Marlene Dietrich

Hon är med i Judegment at Nuremberg. Hon är en änka till en tysk krigshjälte. Hon har stel hud som stramar över de höga kindbenen. Ögonlocken blinkar som långsamma vingslag och bara underläppen kan röra på sig.

Hennes roll är nästan en hyllning. I en scen, när de vandrar ner för en gata och sång hörs från en bar, sången Lili Marlene, en sång Marlene Dietrich gjorde till en världshit under krigsåren, översätter hon i tal texten för amerikanen spencer tracy.

I slutet sitter hon i dunklet, sänkt av att inte få glömma det onda som gjorts, med en telefons ringande, amerikanen som vill nå henne.

Judgment at Nuremberg - William Shatner

Här är han i Judgement an nuremberg. Han skulle senare bli känd genom star trek. Och Boston legal. Och visst har han lett något galet kockprogram?

Judgment at nuremberg

In med storstjärnor i en rättsal. dramatiska åkningar, dramatiska överspel. I svartvitt 60-tal i ett inte så svartvitt drama.

För i överspelet får människor plats. Människor vars brister, drömmar, hopp om något bättre, tron att något måste offras för att alla skulle få det bättre ledde till Nazityskland utplåning av människor. Det görs inte lät för spencer tracys grubblande mysfarbror till amerikans domare på uppdrag för USA i tyskland 1948.

Här finns Maximillan schell som de misstänktas försvasadvokat som svettas, lider och ger järnet för att fria domare som tjänat under naziregimen.

Här finns åklagaren, i Richard Widemarks hårda arroganta rättstrogna skepnad.

Här finns Montgomery Clifts hårt åtgångna inteligens hämmade offer för nazisterna.

Här finns Burt Lancasters, den största överspelaren av dem alla, till och med hans två timmar långa tystnad slår de flesta tystnader. Han är domaren, geniet som trodde på rättvisa och framtid och som gjorde alla grymheter för att det var offer som skulle göras för en bättre värld, den som skulle komma. Domaren som nu står åtalad för nazismens brott.

Det är tre timmar film. Nästan bara tre timmar rättsal. Det är kritik mot nationalism, det är kritik mot tystnandet av kritik, det är ett förmänskligande av onda handlingar utan att ta i från dem det onda. Det är stor show.

Ando and Claire Bear 4 1/2 month old pekingese puppies

men ett sånt roligt djur, de där pekingeserna.