Åker till Sundsvall och filmfestival idag. Var där för 3 år sen. Minns hotellrummet. Minns det avskalade enkla hotellrummet. Olika nyanser av vitt. Inte rent vitt utan levt vitt. En patina. Mjuka vita lakan och mörkläggningsgardiner som slöt tätt.
Det är det rummet jag fantiserar om. Om det vita och om mörkret. Om att äta godis där. Nerbäddat gluffsande. Mjukt fylla mig med mjukt i mjukt. Snälla barnsliga smaker och sen nån kaffe på ett kafé. Se folk i en annan stad. Se gator i en annan stad.
Förstår aldrig branschdagar. När nån beskriver hur medel till skapande ska sökas slutar jag närvara. Precis som i skolan måste jag i tanken lämna platsen, lämna kroppen som annars rastlöst börjar rycka.
Som på jobbmötena. Där vi sitter i två timmar. TVÅ TIMMAR!!!! Jag känner mig så fången. Ibland. Iaf när det pratas tvätt och vi inte kommer vidare från tvätten och tvätten tar en timme av mötet och då vet jag inget värre men också vad ska vi göra när tvättstugorna är kiss och bajs och stank och kläder i obestämbara högar och vi ska i det lyckas hålla hygien. Klart det tar över ett möte. Men jag får fan panik och lämnar kroppen där.
Precis som på branschdagar inom film. Där kanske för att det är viktigt, det där med att få pengar till sitt skapande. Det är ju det som avgör om det tas på allvar eller ej och då lämnar jag kroppen för allvar tycks jag vara duktig på att parera mig undan för.
Och i natt sover jag på ett hotell. Kanske i vitt rum som är bäcksvart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar