Alexander Skarsgård och Joel Kinnaman kommer fram till mig på en fest. De berömmer mitt filmskapande, de har sett mina filmer och Joel hade ju en liten roll i min senaste, vilket jag glömt och han nu påminner mig om.
Vi hänger i en stuga nu, vi ska förbereda oss inför den film jag ska göra med oss tre i huvudrollen. Vi hänger nakna och jag undrar varför och de säger att jag gett så mycket av mig och min kropp i mina filmer att de vill ge tillbaka, vill visa samma sårbara nakenhet.
Alexander lagar bolognese naken vid spisen, kanske ser han lite ut som Josh O’Connor, men jag vet att det är Alex. Jag lutar min bara överkropp mot hans bara rygg. Allt är tryggt och avspänt, de båda vill att jag ska slippa vara rädd och få utrymme att skapa.
Och mitt hår är otroligt, som Raquel Welch kring 1970. Långt blankt tjockt varmt brunt mjukt självfall.
Har mörka ringar under mina osminkade ögon, men ingen av killarna säger att jag ser trött ut. De ler, de pratar, de vill skapa med mig.
Ett filmteam samlas, Petrus och Peter - från filmteamen jag var i för 20 år sen, dyker upp. De säger varma leenden och tindrande ögon att detta vill de verkligen vara med på, en film av mig vill en inte missa chansen att jobba på. Jag säger att jag inte har något manus och får till svar att allt jag gör blir bra och intressant och de är här för mig, för filmen.
Jag går ut och huset ligger nere i en ravin, det är en ljust blårosa sommarnatt. Gröna bulliga träd klär ravinens branter. Jag tänker att jag vill ha en tröja, gå omkring här med brösten i det fria, det kändes kallt och opraktiskt.
Vi gör oss redo för tagning, alla samlas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar