Till A K igår. Bussen dit och innanför bussens glas blev det svettigt varmt. Jag satt bredvid en man i täckbyxor, täckjacka med kapuschong uppdragen, handskar som täckte hans händer och mörka solglasögon. Han vände sig bort från mig. Jag tänkte att jag trängt mig på och när det blev en annan plats ledig bytte jag.
A K och jag skulle lyssna klart på Välkommen till vårt äktenskap. Vi har lyssnat sen en mellandag. Lyssnat medans vi ätit, druckit te, brustit ut i stön och vämjelse och skrattat och typ njutit. Och det är något med hur förlåtande en är mot män, att vi ofta upplevde den ständigt bedragande maken som den kloka, sansade, men kanske är det bara så att en fallen person har större förståelse för mänsklighet, för dom som felar och beter sig. Och han, Stoffe, är en fallen man som verkligen grisat. Kanske når hans stukade mänsklighet fram i de stolpiga meningarna, genom all terapijargong.
Hos A K är det obrytt coolt. En vägg med en fullproppad bokhylla, en vägg med skivor. En dyr soffa som nu är gammal och blekt och som A K ritat blad, ord och figurer på. En döende växt i ett fönster, en smal hund med vackra mörka ögon som mjukt går runt och kryper ihop, boktravar på högtalare, på bordskanter, en matta mitt på golvet.
A K är också cool. I kamouflagemönstrad gröngrå Addidas Te och blå Adidasbyxor.
Gick hem. Och gick därför genom en del av stan jag aldrig är på. Här är inga gator raka, inte som det rutnät som präglar de stadsdelar jag bott i. Gator strålar samman i en park, gator kröker sig, bryts av, byggnaderna är funkis från 1920-talet fram till idag, inget det andra likt.
Nästa bok vi ska lyssna på ihop är Kvinnomanualen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar