Fredag kväll och jag går mot arbetet. Sneddar över en parkering. Kommer ut på en cykelväg jämsides en större väg. Det är folk som rör sig lite här och där. Några som väntar på en buss, tre-fyra st som går tillsammans åt ett håll. Så ser jag honom några hundra meter framför mig. Där ligger han på en snöhög. Nån ensam passerar honom. Jag närmar mig. Han ligger orörlig. Hoppas att nån framför mig ska dyka upp och ta i tu med mannen på snöhögen. Men ingen dyker upp och där står jag jämsides med snöhögen och han som ligger raklång och blek på den.
Han är verkligen blek tänker jag där jag står ovillig och handfallen. Andas han. Ser ingen andning. Ser ett slappt vitt fejs. Ropar på honom. Ingen reaktion. Ropar igen. Inget händer. Sparkar lite lätt till hans gympaskor. Fortfarande ingen reaktion. Hallå hallå hur mår du? Sparkar till med mer kraft, ivrigt hetsigt, små små sparkar. Min sko mot hans sko. Och han sätter sig upp. Rak i ryggen. Det nyss utflytande orörliga ansiktet får form, kindben, fylliga läppar, förvånansvärt stora ögon som knappt orkar öppna sig. Han är yngre än vad jag först trodde . Han säger: jag är taggad. Och lägger sig raskt tillbaka i stilla livlöshet.
Åter försöker jag få honom att vakna. Han sätter sig upp igen. Hans rosagröna blick hittar mig. Han ler lite, säger: kom hit. Jag fortsätter mana honom att resa sig, att få honom att lämna sömnen i snön. Men han faller bakåt till liggande, sluter ögonen och mumlar kom hit, jo kom hit, kom hit nu.
Då lämnar jag honom. Måste till arbetet intalar mig som legitimt skäl att gå. Går raksträckan fram. Vänder mig om ibland, han ligger kvar. Ett litet gäng passerar honom. Jag tänker att det inte är så kallt, kring noll. Att nån kommer ta sig an honom, att hans vänner kanske hittar honom och släpar han hem. Sen tänker jag att jag borde lagt honom på sidan i fall han kräks.
Ringer polisen. 114 14. I kö. Väntar. Svar och jag förklarar. Kopplas vidare. Åter i kö. Svar. Förklarar igen. Får beskriva var jag såg honom, när jag såg honom, hur han var klädd, livstecken, får lämna mitt namn och nummer.
När samtalet är slut nojar jag över att han kanske hamnar i fyllecell och dör inte folk i fyllecell och att jag borde stannat och försökt mer. Mulat honom nykter med snön. Ringt taxi och betalat den för att ta honom hem. Tänker att jag skulle ha engagerat nån annan som var i närheten och vi kunnat hjälpts åt att få fart på den unge mannen på snöhögen.
Kommer till arbetet. Kall och stel om handen som vantlöst höll mobilen under samtalet med polisen. Tänker att mannen på snöhögen inte hade vantar eller handskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar