Hade Jussi i väskan, tog väskan i mitt grepp och klev av bussen, bakom mig går en ung kille av, han kommer upp jämsides och går om och svänger in framför mig, han ser mot mig, ler så stort att jag blir överraskad. Ett glatt, roat leende.
På Coop kanske en timme senare. Jag går runt bland hyllorna. En ung kille står vid frysdiskarna, han ser ner mot det frysta och upp mot mig. Varje gång jag höjer blicken ser han mot mig. När jag packar ihop mina varor från rullbandet står han i självskanningskassan med massa apelsinläsk och väntar på kontroll. Han ler mot mig. Han ser blyg och besvärad ut. Jag muttrar något om men varför, för ett oförklarligt leende kan jag ta, men två leenden så här tättinpå från så unga killar. Något skaver. Något i det väcker min paranoja.
Kanske var det barnen på bussen som blev kära i Jussi som fick killen att le mot mig, kanske apelsinläskkillen som nyutsprungen vuxen log ett vi är vuxna och vi blir kontrolleradepinsamt-leende…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar