Jag ser filmer igen, lämnade netflixgeggan, fick mig loss. Jag var på bio tre gånger förra veckan, Tár, En vacker dag, Aftersun. Såg Döden i Venedig här hemma. Såg Ran. Såg Min natt hos Maude. Såg Claires Knä. Läser åter några sidor innan jag somnar, just nu Satansverserna.
Min mage började värka och jag fick en akuttid på hälsocentralen. En läkare tryckte på min mage och den som nyss var öm och gjorde ont var bara en aning av den smärtan när han körde ner sina fingrar i den. Jag fick lämna blodprov, blev mätt och vägd. 185,5 centimeter lång, 70 kg.
Solen är här, dagarna blir längre och längre och det känns nästan lite tröstlöst för snart när jag släcker, när jag hängt för så sovrummet är så mörkt som det går, så kommer det inte vara svart. Inte lugnande becksvart. Jag kommer inte känna hur nåt stannar i mig, hur något pustar ut. Natten kommer snart vara grådassig eller mjölkig eller rodnande ljus. Den kommer vara vacker och ljuv. Den kommer kräva nåt, sällskap? Att nåt händer? Ungdom och ork? Jag vet inte.
På de allt längre dagarna droppar det från taken, det blir pölar av sörja, snö och grus och vatten och vi klättrar på kanten av snövallar för att inte bli blöta om fötterna. Vallarna är ännu höga, brunt dammiga, svarta i sina skrevor, ändlösa. Plogbilar samlar upp snön, kör iväg med den till platser där den kommer ligga kvar under svart grus till juli.
Åt lunch med Karin idag. Jag fick i mig några tuggor, sen tog det stopp, inte att magen började värka, bara tvärmätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar