Köpte sardiner i olja efter bion i söndags. De visade sig vara rökta. De var så goda. Åt sardinerna på bröd med citron och vitpeppar och lite salt. Lukten av rökt sögs in i mina fingrar, in i plåten i diskhon. Den mötte mig när jag satte igång kranen, den mötte mig om jag rörde med min hand nära ansiktet. Tvättade mina händer, skrubbade fingertopparna, gned med stålull diskhon. Doften satt kvar. Men idag kanske den släppte eller har jag blivit van.
En annan lukt som följer mig, som jag först inte förstod vad det var, en sötaktigt klibbig doft, var Majsans medicin. Den hon får på morgonen fram till den 24:e. I sammanlagt sex dagar. Lukten hade kanske hamnat i mitt hår via mina fingrar, för den kom svepande mot mig då och då, när jag rörde mig, när jag vred huvudet. Trodde först att det var mitt underliv som fått svamp, böjde mig fram mot mitt skrev, drog in luften i näsan, kände inget, tog av mig byxorna, luktade på dem. Men fann inte källan, inte förrän jag förstod att det var Majsans medicin. Då hela hennes lilla fejs osade av den söta klibbdoften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar