I måndags var det digitalt kurstart för Psykiatri 1. Jag var oväntat nervös och kände mig spänd under hela infoträffen på nätet. Loggade ut Kl 14:30 .
Klädde mig för att lämna hemmet. Hade bestämt att jag skulle ha en ny blå och blommig vadlång klänning. Funderade på om jag skulle ha de knähöga bootsen med 9 cm klack till, i slutändan kändes det som en outfit för fest. Tog mina svarta blanka loafers som håller på att falla sönder.
Skulle fika med Linus och prata manus och när vi satt på NKs balkong kantad av pelargoner blev jag rädd att han trodde att jag gjort mig fin för honom, att jag satt där och trånade och längtade och ville väcka intresse och att det skulle göra honom obekväm. Vi har pratat om att skriva ett manus ihop, detta var första mötet. När vi skildes åt var jag orolig att jag kört över hans idéer, att jag styrt samtalet mot de idéer jag haft, sålt in dem, bossat och manipulerat bort all inspiration . Jag gick med cykeln för jag behövde tänka. Hemma låg jag uppkrupen i huvudändan på sängen och lät youtube mala på med klipp av RHOBH. Erika är läskig alltså.
På tisdagen skulle vi, Linus, Mika och jag, fota bilder för en ansökan till en kortfilm jag vill göra. En sorgsen bitter film, om att inte vilja vara den en är. Jag hade köpt en liten liten liten rosa klänning, en för yngre än mig, jag hade köpt en fluffig ljusslinga. Mika hade skaffat ingredienser till blod.
Jag var nervös. Nervös över att de skulle se hur gammal och manhaftig jag är. Över mina ådriga ben och fula fötter och konstiga bröst. Låg ner och såg en film i väntan på att Mika skulle hämta mig. Kl 14:50 drog jag på mig kläder och gick ner till parkeringen. När jag öppnade dörren slog en hetta mot mig. Dagen hade blivit 26 grader varm. Det låg ett dis över himlen. Inne i bilen var det svalt och hettan slog åter mot oss när vi klev ur. Mika sa: det känns som utlandet.
Vi blandade blod och hängde upp ljusslingan runt en badrumsspegel. Jag satte på mig den lilla lilla lilla rosa miniklänningen, Linus kom och vi började fota. Nu hade jag blivit glad och sprallig och hade svårt att landa i rollens sorg eller regissera mig själv. Kanske höll vi på i två timmar. Kvällen var ännu het när vi skildes åt.
Dagen efter, i onsdags, skickade Linus bilderna. De var för snygga. För filmiska. Något jag redan sett. Jag vill åt något annat, något rått och digitalt. Något mardrömslikt svårorienterat. Svarade att de måste tas om, att jag kan göra det själv, att jag lånar en Goprokamera och styr upp en ny fotografering. Så jag mejlar Johan om lån av kamera och förbannar mig själv, att jag måste hålla på så här, att jag kanske skrämmer bort folk och gör arbetet med mig glädjelöst.
På kvällen gick Signe, Mysan och jag på bio. Det hade åskat på morgonen, dagen var mulen och luften var febrig. När jag drog upp byxorna efter toabesöket innan filmen korvade de sig och fastnade i den kvava fukten som trängt sig in genom lagren av tyg.
Idag är det torsdag och jag har min fösta arbetsnatt sen i Juli. Ska vara på våning 2, en våning jag sällan jobbar på.
(foto: Linus Andersson.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar