Har fliken med fotpallen öppen. Klickar på fliken ofta. Blir pirrig när jag bestämmer mig för att hoppa över till fotpallens flik. Längtar intensivt efter fotpallen. Fylls av något som kan likna illamående och suget som uppstår i bergochdalbanan när jag tänker att den snart ska vara här, stå på den plats jag tänkt i vardagsrummet. Att då ska harmonin komma. Att den vaniljvita fotpallen ska skapa ett ljuvt flöde i vardagsrummet. Den ska står där bullig och mjuk. Utan hårda hörn, kanter, ytor, bara mjukt. Så mjuk att min sömn ska komma åter, så mjuk att min kropp ska slappna av. För de hårda stolar den ska ersätta, de är i dem problemet ligger. Kan en önska. Det är de som håller mig vaken. Kan en önska. För det vore så enkelt löst då och så snart skulle jag vara i hamn, ha räddat min sömn med den mjuka bulliga vaniljvita fotpallen. De har gett den namnet SEOUL. Det finns en soffa också med samma namn, en stor svällande bullig soffa. Namnet ska väl anspela på trendig urbanitet och de vackraste och olyckligaste människorna på vår jord. Staden i landet där stjärnorna tar livet av sig. I landet som gör de intressantaste filmerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar