Jussi var till veterinären igår. Nya prover togs och hon fick stanna ett tag och jag gick en runda på stan. I den nybyggda gallerian hade flera affärer slagit igen, det var öde och mörkt bakom hälften av de blanka glasdörrarna. Jag satte mig på NK, åt en semla och drack en apelsinläsk. Satt och stirrade rakt fram. Ut genom fönstret en bit bort. Skylten utanför som gnisslade olycksbådande i vinden. När jag suttit så en timme gick jag till Åhlens och köpte en cc-cream och en mascara. Veterinären ringde, njurarna såg bra ut och om någon dag får vi se vad urinprovet säger. Jag beställde en taxi från Veterinären till kl 11:35 och gick dit och hämtade Jussi.
Taxichauffören visade bild på sin katt, vi pratade om Östersund där vi båda bott och han mindes mig från förra året, då jag antagligen åkt med Tyra till veterinären.
Hemma låg jag i sängen med Jussi med sitt huvud vilande på min kind. Jag somnade.
Idag gick jag en promenad med Karin. Sen apoteket och köpte medicin till Jussi, förbi Coop och efter det hämta ut ett paket. Att stå stilla där inne och vänta på min tur, att jag fick tid att se på hur det såg ut. Alla minnen av hur det sett ut, av att jag tycker det är vackert där, det blanka golvet, glittret från leksaks- och tuggummi-maskinerna som står på rad. Sushi-stället, Coops gröna bokstäver.
Mamma ringde och hon var utanför mig och jag skyndade hem och vi drack kaffe ihop.
Såg på min utsikt, på eftermiddagssolen som gav svaga rosa och gyllene nyanser i snön som blev allt mer blå. Fick ett meddelande av Sven om att Anita Lindbloms bohag nu fanns på en auktion och scrollade runt på auktionens tre sidor ett bra tag. Många tavlor, många av dem var av Picasso. Kanske teckningar eller litografier. Tre enkelt tecknade porträtt av Anita av olika konstnärer. Ett Cheeta som mjukisdjur , ett enkelt skrivbord och ett par platåstövlar i mocka med hjärta på sulan fastnade jag extra mycket för.
Kvällen kom och jag diskade, lagade mat, lyssnade på Rolf Lassgårds läsning av Snöstormen på P1. Blev i köket till det att jag la mig i sängen och här ligger jag nu, ivrig efter ett pulshöjande svettigt köp av en fotpall. Med min ekonomi ett dyrt köp, men ännu så livgivande, så spännings höjande, så onödigt och syndigt, oansvarigt och förtappat. Längtar till det att den är här! Och jag som försöker romantisera mitt slösande, försöker ge det en air av hopplös romantiker, en vacker trött slösa i denna kapitalism, som skriven av Francoise Sagan eller nån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar