Vårsolen.

Solen sken in. En sekund. Nä, mer, men inte mycket mer. Jag tömde två krukor i en stor kruka därutanför, på uteplatsen. Med dörren öppen, fötterna inne, kroppen hängandes ut, tömde jag krukorna på jord. Inga växter är slängda. Men de två sticklingarna av paradisträdet fick flytta ihop i en kruka. Standkastanjen, den stora, samt den som en gång gick av och fick rota sig i en annan kruka, fick flytta ihop de med.  Minus två krukor. Men då jag tömde krukorna sken solen. Blek och tunn, dess strålar landade på strandskastanjens blad och allt kände så bra.

Snart ska de små taggiga Kaktusarna lämna fönstret. En kattunge ska flytta in. En fluffig liten sak med Tyras ansikte. En Birma med tabbymaskning. Allt är inte 100% än, men typ snart 100% säkert. Hon ska få heta Montserrat efter operasångerskan. Så Kaktusarna måste utom räckhåll och med den annalkande solen ska ett fönster bli fritt.