Det var fullt upp i natt. Som att ha släppt ut en massa hundvalpar som sprang åt olika håll och försöka fånga dem. Som att bygga en skyddsvall mot en vild flod av lös sand.  Jag räckte inte till. Sprang och sprang och sprang och springer och springer och springer man blir det bara värre och värre och värre.

Men natten tog slut. När Berit kom, hon kommer alltid tidigt, för att få kaffe och smörgås i lugn och ro innan sitt pass, andades jag kort och häftigt och stötte ur mig de gälla orden i en strid ström.

Gick hem genom något som liknade en tidig vår. Då snön forsar bort om dagarna men blir krispig och tunn under natten, fåglar  som sjunger, mornar som är ljusa och människor har börjat lätta på vinterskruden. Fast utan färg. I kylan finns färg som inte finns i det milda bleka. 

Sen åt jag och sov jag och nu ska jag strax gå tillbaka för en till natt.