Kruktväxterna.

Jag har för många krukväxter. 20 st på 28 kvm. Det känns som om jag tappat kontrollen. Mina ytor är fulla. Är inte glad över dem längre. De som dog och jag som skaffade nya. Varför? Herregud! Varför?

Ormbunken dör, tack för det. Stackars den egentligen. Kom hit, oönskad från start. Sen bara stått och blivit fulare och fulare, iofs i en vacker röd plastkruka. Och nu planeras dess död.

Kommer inte på en växt jag klarar att rensa ut. Min fösta tanke går till de stackars kämpande sticklingarna. Framför allt porslinsblomman som ser så tunn och eländig ut. Men även Novemberkaktusen som trots skrumpnande svullnad fått små vita rötter. Kan inte med att slänga ut dem.

Men när jag tänker på de vackra kaktusarna köpta på Ica så känns det inte bättre.

Jag äter kött. Varför kan jag inte offra mina krukväxter lika lätt som jag steker en biff lite snabbt, så blodet rinner ut på tallriken när jag sätter kniven i den? Orimligt.

De där svärmorstungesläktningarna, de som är spetsiga och mörkt gröna, de som även bidrar till en renare luft och ska vara mycket lätta, de vill jag ha kvar. De har även blad som inte får katter att vilja leka med dem. Om den enas blad ens kan räknas som blad. Likt betar ur jorden reser den sig. Den andra har sina platta i en solfjäder.

Drömde om den stora vackra kaktusen, den som inte är ett alternativ att göra sig av med, att den föll i bitar och jag fann den i kras över golvet.

Fem arbetsnätter kvar. Sen 11 dagar ledig. E L V A  D A G AR  L E D I G T. Gud vad jag behöver det. Då kanske jag kan ta beslut och inte bli känslosam över dessa växter.