Min förkylning, som jag trodde att sömnen rått bot mot, tog i när det blev arbetsnatt. I natt är jag hemma.
Har en kopp te. Är svullen om magen. Är besatt av Elsa Perettis skrivbord. Hon designade smycken och fotades iklädd en svart body och kaninöron blickandes ut från ett tak över new yorks skyskrapor.
På sitt skrivbord, i ett rum fullt av speglar har hon en stor kaktus. Den böjer sig, den skruvar sig. I det strikta, raka, ordnade, reser den sig organiskt. Hon har även en hund. En King charles spaniel (om en googlar King charles spaniel får du bara bilder på Cavalier King charles spaniel). Hon har stora solglasögon, samt ständigt en cigg på gång.
Vill att mitt skrivbord/matbord/mitt hems enda bord, ska vara som Elsas. Hennes är enkelt, raka linjer, ljust trä. Mitt är mörkt och med stora lejontassar och blad och ja vet inte vad. I hennes värld av raka linjer bryter kaktusen av. Hos mig, i det organiska, om en ska vara snäll för nog mest är det bara en jädra röra, borde något rakt, kubiskt, strikt resa sig . . . Nä, så får det inte bli. En hård spets i centrum av mitt hem. Kall. Skarp. Det kommer inte ske. Jag kommer se något krimskramsigt och bli blixtförälskad och försöka göra rum för ännu mer böljande, orytmisk inredning.
Kanske en sån som Elsas kaktus, som vindlar mot ljuset. Kollar krukor på svensktenns hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar