En intervju.

I fredags, efter en arbetsnatt och en liten stunds sömn skulle jag göra en intervju med Kommunals tidning Kommunalarbetaren. Den gällde min film Sunny Girl som hade premiär förra helgen. Den ska ingå i en artikel om de filmer på Göteborgs filmfestival som på nåt sätt tar upp det område många av Kommunals medlemmar jobbar inom.

Reporten sköt på intervjun och jag låg trött i soffan. Helt utan planer, inget annat än att hålla mig vaken. 

Reporten ringde och jag svamlade. Jag är osäker på denna film. På tempot, på känslan, på det tomma intet det ska föreställas utspela sig i. Har skådespelare vars talang jag vill göra rättvisa. Har ett ämne som är viktigt för mig. 

Jag läckte nog ut mycket av min osäkerhet. Kanske till och med sökte en bekräftelse. Bekräftelse fick jag inte.

När intervjun var slut frågade reporten vad jag skulle göra under kvällen. Utan planer. Trött. Svarade jag att jag inte gjort några planer. Samt att jag började prata om Tyra, om att min ena katt nu är död. Kände att jag overshared och ville lätta upp stämningen. Väljer att skratta till lite. Men mitt skratt blir gråt och min röst spricker och med snor och tårar som sipprar ut och ner försöker jag prata vidare normalt. 

Vi lyckas avsluta samtalet.