Sömnbrist.

Med den extra arbetsnatten, den mot nyårsafton och sen den följande natten av firande, har min dygnsrytm och sömnen inte landat i mig. Jag sover bara några timmar åt gången, vaknar innan gryningen. Vaknar trött. Trött utan att kunna somna om.

Det händer saker om dagarna. Roliga saker. Ljudläggning av en av de filmer jag jobbar med. Sunny Girl. En stundande premiär och en deadline den 8/1. Filmen är långt ifrån klar och det som är kvar har jag inte makten över.

Ljudläggningen var dock magisk. Gick lycklig därifrån. Min film, vår film, hade lyft.

Hemma sitter jag åter trött, de tre timmars sömn natten hade gett, tog ut sin rätt. Börjar se Villebråd. Den äldre kvinnan på landet vars hundar försvunnit, drar ut barnen i skolan hon undervisar i skogen. Skogen är mörk. Kvällen är sen. I scenen syns ficklampor fara åt alla håll mellan träden. Barnens ivriga rop efter hundarna hörs. Vi kommer närmare dem i nästa klipp. Den äldre kvinnan som försöker hålla ihop dem. Hon förtvivlad över hundarnas försvinnande. Barnen ute på ett nattligt äventyr med en de ser upp till och litar blint på. Det hörs på barnens röster att de har kul, att det finns spänning och även ett förtroende de bär på. De ska hjälpa sin lärare att hitta sin älskad hundar. Men de finner en lemlästad hjort. Den ligger lutad mot ett träd. Blodig med blanka svarta ögon. Ficklamporna rör sig över det döda djuret. Den äldre kvinnan, lärarinnan, för bort skocken med barn och scenen är slut.

När sedan ett människolik dyker upp. I en annan scen, en utan barn. Orkar jag inte se längre. Barnen i skogen hade varit så vackert och min trötta kropp hade gjort min själ alldeles öm och öppen. Orkar inte känslorna där och då. Byter till Aquaman. En film jag redan sett. En film med en dånande ljudbild. Likt en stumfilm där inget ljud är mänskligt. Inget ljud är realistiskt och replikerna få. Den ömma själen gör sig oväntat påmind igen. Nicole Kidman som måste lämna sitt nya liv på land, lämna sitt lilla barn. Barnet som blir större, blir vän med fiskarna på akvariet och står och pratar med dem. De två större barnen som retar den lille pojken, puttar honom mot glaset. Hajen som kommer till pojkens försvar. Hårda stötar mot glaset. Sen står han där, han som är annorlunda och vän med fiskarna, med en skock skrämda akvariebesökare framför sig, en stor uppslutning fiskar bakom sig. Då pallar jag inte mer. Inte känslorna som börjar riva i mig. Stänger och somnar.

Sover åter bara några timmar. Vaknar. Äter frukost. Ser klart Villebråd. Den gråhåriga lärarinna bland döda djur och mördade jägare. När det börjar ljusna somnar jag om. Sover fyra timmar till.