Nyårsfesten.

Var på en liten fest. Champagnen flödade verkligen. Jag hade min jumboflaska Moet. Men där fanns andra sorter, så lena mot tungan, så lättdruckna och glasen fylldes liksom på. Kanske satt jag mest och sökte tiden då det lämpar att sig gå hem. Tolvslaget kom och Lena Endre läste dikten och det gick tydligen undan för tid fanns kvar innan 2020 skulle börja.

Jag och min syster Signe var hos killen Anna-Karin dejtar. Vi var inte många. Där fanns en Whippet som var så otroligt rar. En bild togs av mig då kinderna mina var så runda. Som en Miss Piggy med ett ytterst litet tryne. Jag som alltid trott att jag skulle åldras magert och väldigt rynkigt såg nu att det kan mycket väl bli med rosiga äppelkinder. Livet är fullt av oväntade vändningar.

Åh den där Whippeten. Kaj. Kajsa men kallas Kaj. Så mjuk att klappa. Mjuk som en katt.

Nu ska jag somna framför en dokumentär om Bob Hope.