När jag vaknade och scrollade igenom Facebook hade en delat ett klipp med Fricky. Jag såg klippet. Nu föreslår Youtube nya klipp med Fricky. Börjar se ett, han ska shoppa. Någon som pratar engelska intervjuar honom. Det ser ut som en sommardag, utanför affärens fönster syns folk passera. Bara ben. blommiga klänningar. Antar att det är i Sthlm. Det finns en känsla av större stad, i butikens utformning kanske, att det bara är en massa sneakers, i hur hon som intervjuar är klädd, den amerikanska hon pratar.
Fricky pratar om kläder och sen om mötet med Nathalie, Cleo, hon som han lever ihop med, har barn med. Det är fint. Men jag är mest nyfiken på gatan utanför, på sommardagen, på staden. Här i skymningen, där dagen tappar sin färg, där svartklädda i reflexvästar och överdragsbyxor passerar utanför, lockar sommardagen i den stora staden. Vill höra det mjuka ljudet av trafiken mot solvarm asfalt filtrerad genom trädens grönska. En svag vind. Doft från en restaurang. Röster på håll som blir ett svagt sorl.
Här är vintern antingen hårt frasig eller bar asfalt och blöt is. När jag gick hem efter firandet av Ingunn i onsdags slog det mig hur hårt ljuden studsar mot den kalla marken. Den blöta marken ovanpå den frusna jorden. Att den nyfallna snöns mjuka tystnad uteblivit denna vinter, när öronen får vila, bäddas in i det dämpade. Hårt och skarpt och knarrigt har månaderna gått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar