Tyra.

Vaknade imorse, på förmiddagen, låg kvar i sängen i en halvslummer. Hörde Tyra kräkas. Och de kräks en del, ingen oro över detta, bara besväret att hitta var hon lagt sin pizza och torka upp den. Sen kommer Tyra, springande upp i sängen, via sitt lilla trappsteg. Hon står över mig, slår med sin vassa tass på min haka, Miss Jones som ligger under täcket rusar iväg och Tyra rusar efter. Hör Tyras hesa Jamande. Ett Jamande jag inte hört på länge. Då tar jag in att mitt hem inte stinker kattdiarré. Iofs kan jag ha vant mig, att jag är immun mot stanken. Går för att tömma lådan. Det osar kattpiss ur den. Som vanligt. Men däri ligger en mörkbrun hård korv, miss Jones avföring, och en ljusare, nästan hård korv, Tyras. Tyras avföring som brukar finnas överallt i lådan, som bajsiga kattsandiga pölar. Nu bara denna nästan hårda ljusa långa klutt. Ett hopp tänds i mig, att den nya maten kommer vara nog, att Tyra kommer må bättre snart, få ett tag till i livet.