Glorifying The American Girl (1929)

lite klockslagsdropping

När jag vaknade trodde jag klockan var närmare sex på morgonen. Jag förbannade solen som nådde in under ögonbindeln, förbannade att jag inte fick sova ut på en ledig dag. Kämpade ett tag med att somna om. Det gick inte. Så bindeln åkte av och klockan fanns där framför mig. Den visade på 9:30. Jag hade fått sova ut.

JohannaN

En tidigt morgon i förra veckan, eller om det var veckan innan. Klockan 06:00 faktiskt, så sminkade jag två skönheter. Bilder togs för en smyckeskollektion i en park i stan. Nere vid älven med en blek sol över oss.

Igår var det mingel och kollektionsläpp, eller vad det kallas. Jag var där. Det är ovanligt, det där med att jag tar mig ut. Dagen började med äldreboendejobb klockan 07:00. Sen lite provsmink av en ungdomsgrupp på teatermagasinet. Kvällen avslutades med en cola på lottas. Men innan dess så var det minglet.

Jag drack jokk. Smuttade lite vin. Provade glasögon från E&E. Var där med Mysan, Anna och Mohammed. Trött, tyst med blanka läppar och ihärdigt täckta ojämnheter i hyn drog jag runt. Kanske log jag. Tittade lite på bilderna, nickade mot folk. Det var en trevlig kväll.

vi fick bläddra i en bok om Anton Corbijn som inspiration. Det var under fotolektionerna på estetgymnasiet. Ett gäng tjejer i klassen skrockade Courtney Love när det här porträttet av Kurt Cobain bläddrats fram. Så lärde jag mig det första om henne, i mitten av 90-talet.

Det har varit trögt med orden idag. De i samtalen. Mest läten, fraser som tar slut innan de fått en mening. Ändå har det varit trevligt. nu ska jag äta bröd med ost, dricka te och låta håret självtorka.

yes

Förtioen kronor, sa hon i kassan. Yes, sa jag. Gav henne en femtiolapp. Har du en krona, sa hon. Yes, sa jag och gav henne en krona. Fick en tia tillbaka. Hej då, sa hon. Då sa jag inget mer, kände att mitt ordförråd begränsat till ordet Yes hade gjort sitt.

fun, fabulous, farting

Redo att lämna hemmet för arbetet. Uppfräschad på ytan, lite duttande, lite parfym här och där.

Izabella Scorupco - Shame, Shame, Shame

lite marilyn monroe, lite billy idol fast 90-tal och glatt. och snyggt.

Jag luktar illa. Kanske är det hungern. En hungrig kropp luktar, inte bara ur munnen. Kanske är det dålig hygien.

Marilyn Monroe Leaving Hospital

Ava Gardner no6

"I don't understand people who like to work and talk about it like it was some sort of goddamn duty. Doing nothing feels like floating on warm water to me. Delightful, perfect."

Ava Gardner no5

"She can't talk! She can't act! She's sensational!" Så var reaktionen efter hennes första provfilming, den som ledde till kontrakt med MGM.

början av dagen

Bilder från morgonen. Nyvaknad, innan teet, innan filen och müslin. Innan sminket. Medans morgonekot berättade att Bin Ladin blivit dödad. President Obama lät stolt och korren berättade att folk firade på gatorna i washington.

Gillar inte tanken på att fira någons död. Gillar inte att det görs nu.

Som att problemen är borta med honom? Som att han är någon Bondfilmskurk. Det är en uppfukkad värld med och utan Bin Ladin.

Efter att ha hört nyheterna, drack jag mitt te, åt jag min fil och müsli. Sminkade mig, drog ett kraftigt ögonbryn, mina tankar for iväg och ögonbrynspennan jobbade på. Orkade inte fixa till det, det fick vara ett kraftigt och ett vagt. När ansiktet var lagt gick jag till arbetet.

Nu är jag hemma. Två små arbeten på en dag är precis så jag vill ha det.

Marilyn Monroe Costume Test for Something's Got to Give

うさぎの水飲み（Rabbit that drinks water）

Hos mormor och morfar idag. Det blev en massa te när de drack kaffe. Agnes var där också. Morfar var nyklippt, sommarklippt. Imorgon åker de ner till Docksta och där blir de till i september. Det är många månader utan dom i stan.

Morfar satte på sig en hård min när jag tog hans kort. Sen pratade han med Agnes och mjuknade i uttrycket.

Utanför fönstret på Nygatan föll hagel, så kom solsken och regnskurar. Mörker och ljus. Typiskt maj sa morfar.

Idag är jag trött. Svarttrött. Blåtrött. Rödtrött. Arg, sorgsen och känslosam i en utmattande kombo. Och helt utan anledning. Men hos mormor och morfar tillsammans med Agnes var det trevligt, där var jag trött och nöjd. Agnes och jag bar blusar mormor en gång burit, som vi nu fått av henne.

Han är min bäste vän. Tror jag. Vi hörs varje dag. Det passar mig bra, det där med telefonkontakt just nu. Han bor i stockholm. Och innan han bodde i stockholm var han ändå där jämt.

Vet inte när han blev min bäste vän. Det smög sig som på. Om det är ett år sen? ett halvår? Kanske mer, kanske mindre. Jag vet inte.

Han är som en film noirhjälte. Kantstött av livet, desillusionerad. Men han är också som en Woody Allen karaktär, en av de där som Woody spelar i sina filmer, hoppfull, sökande, naiv. Han är fin min kompis.

I helgen har jag saknat honom mycket.

Jag mådde illa, jag kräktes. Och en vän fotade.

Vi hade haft en förnedrande upplevelse på en restaurang precis innan. En otrevlig servitör som spillde tallrikar med pasta över min väska. Sen spexade han om det med de andra gästerna och vi satt där med noll koll.

Vi fick en efterrätt som tröst. Den var droppen som fick min nervösa mage att kräkas. Jag ville inte ha någon efterrätt. Men jag tog en för det var det minsta de kunde göra för oss. Hm.

När vi gick därifrån flörtade personalen. Jag log tillbaka. Varför? Kände mig så fånig, att le som ett våp åt slajmiga otrevliga servitörer.

Efter det kräktes jag ner i ett galler i gatan. Ett sådant där som Marilyn står över i Flickan ovanpå, då hennes kjol blåser upp och hennes spiror syns.

Känns som om jag var så ung då, men jag var trettio. Nu är jag trettiotvå.

Här är hon som är så jädra bra, Teri Garr. I Tootsie, tror jag.

ava gardner no4

Jag tänker på henne ofta. Hennes självbiografi är en av mina favoritböcker. Det är ingen mästerlig bok, men jag läste den som knappt tonåring och älskade den då. Jag läser den ibland nu med. Kanske min mest lästa bok. Ava - Mitt liv.

Inatt tänker jag på henne. Men tidigare ikväll tänkte jag mycket på Teri Garr. Hon är förjädra bra.