Vi hade haft en förnedrande upplevelse på en restaurang precis innan. En otrevlig servitör som spillde tallrikar med pasta över min väska. Sen spexade han om det med de andra gästerna och vi satt där med noll koll.
Vi fick en efterrätt som tröst. Den var droppen som fick min nervösa mage att kräkas. Jag ville inte ha någon efterrätt. Men jag tog en för det var det minsta de kunde göra för oss. Hm.
När vi gick därifrån flörtade personalen. Jag log tillbaka. Varför? Kände mig så fånig, att le som ett våp åt slajmiga otrevliga servitörer.
Efter det kräktes jag ner i ett galler i gatan. Ett sådant där som Marilyn står över i Flickan ovanpå, då hennes kjol blåser upp och hennes spiror syns.
Känns som om jag var så ung då, men jag var trettio. Nu är jag trettiotvå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar