Det snöar. Orange varning. Kollade vad denna orangea varning betyder och det var snöfall, förseningar av bussar och tåg och oplogade vägar och cykelbanor. ev bilolyckor som gör framkomligheten begränsad.
Igår när snön ven fram, bildade formationer utanför fönstret, gick jag till strömpilen för att köpa en kaktus. Jag pulsade iväg, nere längs älven. Vinden fick snön att bilda dynor, som vågor där snön var djupare och inga tidigare spår syntes. Efter att ha gått ett tag mötte jag en man, han bar en väska, vi log mot varann, nickade. Efter någon minut var hans fotspår helt översnöade. Snön blev djupare och jag fick lyfta mina stövlar högre och högre. Mötte en kvinna, hon bar också en väska, vi log stort och sa hej när vi passerade.
På strömpilen köpte jag min kaktus, en guldopuntia, det gick fort, ner med den i ryggsäcken och pulsa hem igen. Nu med motvind. Jag fick ibland hålla händerna över ögonen då snön slog mot dem, ibland vände jag ryggen till, men då tänkte jag på kaktusen i ryggsäcken och att den nog behövde skydd från den hårda vinden. Hemma igen var jag svettig och varm och ansiktet blossade efter att piskats av snön.
Fick sms om jobbmötet, om att vi skulle ta det försiktigt och vara ute i god tid pga snöfallet och den orangea varningen. Jag gick 50 minuter innan det skulle börja. Jag tog mig fram på 30 minuter. Motvind men nyss plogat. Min vattenfasta mascara lossnade i klumpar och la sig som spindelben nedanför mina ögon. Mötet tog 2 timmar. Handlade chips och dipp och ingen salladslök för det hittade jag inte och så gick jag hem, tre timmar efter att jag kom fram. Nu hade jag medvind, men snön låg åter decimetertjock och jag pulsade fram.
Älskar sånt här väder. Älskar motståndet utanför dörren. Älskar värmen inne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar