Jag och Sandra fick vår sista natt. Den vi trodde att vi missat förra veckan då min fot fick ett blödande jack. Tre nätter nu, fredag, lördag och söndag arbetade vi ihop. Vi var springare, delade medicin på en våning, tvättade personalkläder, gick till avdelning när någon ringde på oss, tömde diskmaskiner och gick ut med soporna. Vi drack kaffe i personalrummet och satt på balkongen när solen nådde runt husknuten framåt morgonen. Vi spanade på grannarna och såg ovanligt lite på tv. Vi såg solen stiga kl 02:30. Ett glödande klot som hastigt reste sig upp från horisonten och börjar blända.
Vår sista natt, natten mot måndag, så kände jag en stark blomdoft på våning tre. Nån timma senare sa Sandra, när vi satt i soffan uppe på våning fyra, att det kom en plötslig blomdoft. Jag kände den också. Den blev starkare och starkare. Nästan kvalmig. Den typ av stark att de som reagerar kraftigt på dofter skulle få migrän. Vi kunde inte säga vilken blomma doften kom ifrån. Det var inte syren. Det var inte Rönn. Hur luktar Hägg? Det visste vi inte. I korridoren, just utanför toaletten, var doften tyngst. Vi vande oss men kände den åter de gånger vi lämnat våning 4 och sen återvänt.
Jag blev nojig. Tänkte att vi fått en kollektiv stroke. Att det kanske var gas som läckte och googlade gas som luktar som blommor men scrollade inte nog länge för att finna något svar.
Blomdoften avtog.
På vägen hem, på morgonen, cyklade jag en gång in i samma blomdoft, såg mig omkring, såg ett träd med vita blommor, kanske hägg, och tänkte att det var från det trädet doften kom. Hemma på gården så gick jag fram till ett träd med samma vita blommor, stack min näsa i trädet, bland blommorna och kände en annan doft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar