Bonsai.

 Jag tog mig ut till Cyberphoto och bad om hjälp. Fick hjälp. Gick hem med en ny sladd. För att ta mig dit ut, motivera mig, så skulle jag efter Cyberphoto gå in på Plantagen. Där fann jag en liten En. En kinesisk En "stricta".

Bar den hem. Bar den hem genom skogen på stadsliden, jag valde den omvägen då jag saknat den skogen. Barren skavde mot mina armar som blev rödknottriga och hemma sattes den i en kruka på balkongen. Vet inte vad jag höll på med, men jag bar in och ut den flera gånger och vattnade och vattnade. 

Igår var kameran på laddning.

Idag, då jag vaknade orimligt tidigt, tänkte jag: Bonsai! Visst ska min En bli en Bonsai. 

Jag borde ha tänkt på den färdigladdade kameran. Men såg tutorials om Bonsaiträd. Om hur en ska beskära och tänka och jag beställde ett nybörjatkitt med trådar och rätt verktyg och en kruka. Dagen gick och enda stunden då Bonsaiträd inte tog upp min tid var då jag gick en promenad med Inger. 

På kvällen skar jag upp inlagda gurkor på längden och blandade honung i smetana i en skål och lite vodka i ett glas. En tanke om att slappna av, lämna Bonsaiträden och ta tag i kameran. Vodkan kickade in och nu gick hjärnan på högvarv kring bonsaiträd. Tankar om hur jag ska få den att klara vintern, ska den få stå kvar i sin feta kruka istället för en Bonsaikruka, eller ska den kanske få plats i en skyddande vinterkruka i värmeisolerande material. Och visst ska jag skaffa ett till träd, tuja eller en till En, att tukta till Bonsai. Behöver utrymme att misslyckas och att lyckas och kanske ska jag helt lägga ner det här med film och bara fokusera min tid på Bonsai. I framtiden. När denna film är gjord så blir det Bonsai livet ut.

Hann även, när jag diskade och kokade min gröt, lyssna på Filosofiska rummet om Prokrastinering. Passande nog.