Ledig.

Vintern kom tillbaka och gav sig av. Snö som föll och iskalla nätter. Idag var det behagligt och åter lyste björkarnas musöron i motljus.

Jag gick planlöst runt i stan. Ledig när andra arbetar, för fint klädd (i Jeansskjorta, vida jeans, militärväst, trenchcoat och läderskor) för att sitta hemma. Kom efter några hundra meter på att jag kunde gå till Bildmuseet. Köpte direkt jag kom innanför dörren en T-shirt med Carl Johan De Geers Skända Flaggan tryckt på sig. Sen såg jag konsthögskolans utställning. Upptäckte i ett hörn ett smickrande ljus och tog selfies där jag gav en seriös min och min hy tycks Baby-len. Skickade bilden till vänner och påtalande hur ung min hy var för dem. Det sista jag gjorde innan jag lämnade Museet var att köpa Stig Björkmans bok om Antonioni. Gick mot centrum.

Gick långsamt. Formulerade för mig själv att detta är nog nyttigt. Jag som alltid går med syftet att träna, raskt i kläder jag kan svettas i, går nu lugnt utan mål. Inget annat mål än att bli sedd. Tar djupa andetag och formulerar att detta nog också är sunt, detta med djupa andetag. Tar ur hörlurarna med Victoria Silvstedt och E-type spelandes i, så jag ska höra fåglarna, vinden. Hör bilarna på Östra Strandgatan dra förbi. 

Inne i stan, när jag svänger upp i Rådhusparken kommer jag på att jag kan sätta mig på Tonka. Äta något, dricka cappuccino. Bläddra i Stig Björkman-boken om Antonioni och se om han skrivit något om Monica Vitti och Maria Schneider. Det är bara några gråhåriga damer på Tonka, jag tar ett bord närmast fönstret, med ryggen mot resten av stället. Utsikten är hus som tornar  i olika nivåer, hus så ingen himmel syns. Utsikten är också Vävens entre och Storgatan utanför. Ser folk komma och gå. Ser de jag känner igen, som hon den långa som bor i mitt kvarter. Hon som bott här länge. När jag första gången såg na var det ute på Mariedal. Det var en vinter och hon släntrade in, draperade sig över en bänk och tog selfies helt ogenerat. Jag och Mysan gick in på cafe Victoria, vi stod redo att beställa då hon svepte förbi oss, åter helt ogenerat, tog vår plats i kön och satt redan och fikade när vi beställde vårt. Någon vecka senare såg jag henne i mitt kvarter. Ser henne nu och då. Hon har också något självmedvetet över sig, som jag. Ofta ser jag henne ensam när jag själv är ensam. Idag var hon gråblonderad med bränna och sotade ögon. 

Bläddrar i boken. På första sidan står det om Vitti. Drar ut på stan när jag ätit klart, ska möta Anna-Karin kl 17. Träffar på en bekant och två vänner. Blir sen. Anna-Karin och jag strosar hem. Vi har bestämt att svänga av i en skog, men vi ser en man med två nakenhundar komma gående. Vi står och pratar så vi ska hinna se dem nära. Den stora ser ut att vara gjuten i järn, den lilla har en neongrön overall. Den stora luktar på min hand med sin svarta nos, ögonen lyser gula. Den lilla blir ivrigt spattig och vill till oss, men dess Husse drar i kopplet och de försvinner nerför backen. Inne i skogen träffar vi en fyrögd lappsk vallhund. Den är glad och vi sätter oss på huk, den turas om att bli klappad av oss och hundens matte pratar glatt och berättar att de fyrögda anses extra kloka.

När vi skilts från hunden har våra egna hunddrömmar fått fart. Vi skrattar så vi gråter om något skämt vi gör om min eventuella svarta mops. Sen handlar vi på Ica och skiljs åt.