En Tecknaren Föds.

 Jag inbillar mig en nystart. De uppsagda streamingtjänsterna. Att jag börjat teckna igen.

”Börjat”

Tecknat två kvällar i rad. I glappet mellan middag och promenaden till arbetet. 

Det var ett beslut det här med att teckna och jag slog mig ner och tog fram pappret och satte pennan mot och inget kom. Drog ett streck på måfå och det strecket gav inget nytt streck. Åter satt jag där fast.

Lät det väl gå nån minut. 

Så tecknade jag av min hand som håller i blocket och sen tog jag en bild ur en bok. Mia Farrow i fjädrar och glitterhätta mellan tagningarna i The Great Gatsby och så tänkte jag att det är så här det får bli, att jag fantasilöst tecknar av.

Denna kväll blev det lampan i taket. Plottrig kluddigt. Tappade bort perspektivet. Sen spegeln lutad mot väggen. Inte en ren linje, utan småsuddigt hattigt hafsigt. 

I min ambition, det här med att jag ”börjat” teckna ledde till storslagna drömmar, om ateljé och stipendium och jag googlade ritbord. Nånstans i nån minnesbild ser jag ett bord vars skiva går att luta. Luxorlampor och hyllor i trä. Lådor och tuschplumpar, papper papper papper åt alla håll. Och där i minnesbilden satte jag mig som en åldrad ostoppbar tecknare. 

Kommer säkert glömma att jag börjat teckna. Kommer se YouTube och reels och tänka om nån månad, visst tecknade jag något nyss, ett sånt trevligt men hastigt övergånget infall det var.