I sängen såg jag på min mobil. Ett meddelande från ett nummer jag inte hade sparat. Läste igenom. En fråga, en ursäkt om den konstiga frågan, det var grannen, han som ”lånade” pengar av mig, nu ville han låna tandkräm. Att be om tandkräm är liksom en trevlig/udda/oväntad grej att be om. Men var i nattskjorta och sömnigt tung i ögonen och svarade att han kan komma förbi morgon vid 10, för jag skulle upp till mässan i kyrkan. Han svarade att han skulle iväg tidigare än så för han skulle hjälpa till med kyrkkaffet.
Min tandkräm var det inte mycket kvar av, två nästan urkramade tuber, la ut den ena i tidningshållaren vid sidan om min dörr, skrev att nu finns den där.
På morgonen var den lilla skrynkliga tandkrämstuben inte där.
Såg honom inte på mässan, gick inte på kyrkkaffet, men enligt mamma samlas de tidigt och fixar med kyrkkaffet även under mässan, för jag frågade.
Istället för kyrkkaffe stegade Mysan och jag raskt ut till Avion och ikea. Vädret var grått, ljust jämngrått, vi hade inga skuggor, inga bevis på att vi var materia som utgjorde ett hinder för ljus. Ingen sol fanns heller, ingen antydan av den i den gråvita himlen.
På kvällen föll ett isblött snöregn. Dropparna blev klumpar på marken och slasket halt. Mysan och jag hastade hem efter bion upplivade av The Housemaids alla vändningar och våldsamheter. Hemma med kallt blött hår tog jag en dusch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar