Gorillalala fick premiär. I lördags på Gbg filmfestival. I sektionen svenska kortfilmer utom tävlan.
Idag är det fredag veckan efter premiär.
Jag åkte inte dit. När folk frågade skrev jag att jag inte kom loss.
Typ sant.
Men tror egot kom i vägen. Kände mig så löjlig som gör film. Som fortsätter göra film. I min lägenhet med kameran på stativ och denna, Gorillalala som jag tycker bäst om tycker andra sämst om. Och där skulle jag stå blottad och fånig och ensam från team, utan produktionen, på premiären.
När programmet släpptes såg jag att där fanns en kortfilm med liknande titel. GorillaGirlz. Kanske den hette. Jag tänkte att det blivit fel, att min Gorillalala och denna förväxlats och nu fick min vara med pga misstaget.
Hade inte pratat med producenten innan. Han skrev ett SMS samma dag. Hinner inte till visningen, kommer till Gbg ikväll. Lycka till.
Skådisen delade ingen av de bilder hen taggades i från filmen veckorna innan. Så jag bara gömde mig. Istället för att fråga om hen ville dit.
När festivalen drog igång delade hen bilder från pågående solsemester.
Hade inga pengar heller. Typ inga. Jussi var hos veterinären igen. 2800kr. Jussi skulle ha tablett varje dag och hon skulle ha ett uppmärksamt öga på sig.
Så jag kom inte loss kan en säga.
Fick rapport från bekant som såg gårdagens visning. Publiken hade skrattat på rätt ställen, skrattat mycket åt en scen. Jag skuttade till min arbetsnatt. Kände mig varm i skallen och axlar. Berättade för kollegorna och smilade.