Jonna och jag röstade igår. Vi möttes kl 12 utanför Södra entrén till NUS. Sen såg vi kön en trappa ner ringla sig lång. Vi bestämde att gå dit senare, vi tänkte att längden berodde på folks lunchraster. Kl 14 var vi där igen, efter att ha försökt plugga en stund. Kön var längre nu och när vi gick ner för trappen, vilket vi inte gjort sist, såg vi hur lång den verkligen var, att mer än hälften av kön varit gömd för oss tidigare, kl 12, när vi skådat den från ovan.
En timme tog kön. En timme stod människor i kö för att få rösta. Det är fint med människors tålamod. Vissa stod utan sällskap, i tystnad utan någon att småprata med, vissa fann någon att småprata med, andra var i sällskap, så som Jonna och jag. Jag var glad att Jonna var där med mig, men vi tystnande och blev spända av nervös iver när vi närmade oss slutet på kön och snart skulle få kliva in i vallokalen.
Och fint var det med gråhåriga och solkyssta damerna som ledsagade oss inne i vallokalen, som tog emot våra röstsedlar, skrev nummer, kontrollerade nummer, som la våra röstkort i kuvert med valsedlarna och sen ner i en låda, som log och tindrade, som småpratade med varann hastigt, som var koncentrerade och fyllda av stundens allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar